Bärenland.

Pizza, tårtor, allt gjort av godis... Mmm...

Var till Zürich här i söndags med min kompis, Lassie, by the way. Lassie heter egentligen inte Lassie eller Lasse eller något alls åt det hållet, utan något helt annat, men för att göra allting mer komplicerat och för att vi har som deal att ha kodnamn för varandra när vi bloggar (jag heter kanel i hennes, vilket jag tycker är kul, hon kom upp med det själv, för kanel är typ min favoritkrydda, tillsammans med timjan, och kardemumma... och anis och fänkål... och ingefära...och vitlök, även om jag inte vet om det räknas som krydda men du kan köpa det på kryddhyllan. Anyway...) Lassie kommer ju förstås från att hon e från Australien, som på frengelska innebär att hon är en l'Aussie -> Lassie. My Bonnie Lass.

<-- Utsikt från tåget

Jag var i alla fall med henne i zürich som sagt här på söndagen. Hon skulle delta i en flashmod-grej som var kl 12, så vi satte oss på tåget och tillbringade två glada timmar med att utbrista Oh!! eller Wow!! då vi for igenom den natursköna trakt som finns överallt i Schweiz. Resten av tiden tillbringade jag med att läsa Snabba Cash av Jens Lapidus, inte en typisk bok för mig, men spännande, och att ignorera den skolklass som satt i samma kupé och var väldigt högljudd. Jag håller på att bli gammal...

 När vi sen kom dit, en halvtimme innan det skulle börja, tillbringade vi 45 minuter med att yra runt i stan, först åt helt fel håll för att tillslut konstatera att vi varit på rätt gata från början och att det bara var att traska 10 minuter längs denna gata, den som sägs vara den renaste gatan enligt nån guidebok jag läste innan jag åkte till Schweiz, för att komma till rätt plats.

Utsikter från Bürkliplatz

Då vi kom dit var vi lite sena och det fanns inte en enda person där som såg ut att ha deltagit i flashmobben. (senare visade sig det att tidpunkten flyttats från kl. 12 till kl. 14, så vi missade hela grejen... Synd!)

 

 Lätt konfunderade stannade vi kvar och njöt av utsikten en stund tills vi blev hungriga och gick till ett café för att äta lunch. Jag åt Rösti mit Speck und Spiegelei, något som visade sig vara, för de som läst tyska(vilket inte jag gjort) inte särdeles förvånande, rösti med stekt bacon och stekt ägg. 
Aningen flottigt men riktigt gott.

För att slippa tappa bort oss helt köpte vi en karta, varefter vi tillbringade några timmar med att yra mera, denna gång dock utan något särskilt mål eller någon tidtabell. Det var ju söndag så allting var stängt, vilket kanske var bra för Banhofstrasse sägs vara en av de dyraste gatorna i världen. När vi gått tillräckligt mycket i Dörfli området och korsat Limmat x antal gånger var vi trötta i fötterna. Vi köpte varsin glass och satte oss på tåget tillbaka återigen sägandes Oh..! och Wow!, dock aningen färre gånger än på ditvägen.

Skulle du boka en resa härifrån? Jag skulle vara osäker... :D

Tydligen är Ponte Milvio inte den enda bron man kan låsa fast sin kärlek i, Mühlesteg verkar också funka.