Varken jul eller fredag

Vyn från mitt fönster idag vid 5-tiden... Ahh!

Januari börjar gå mot sitt slut, vilket för många här innebär att deras utbyte är på upphällningen. I min kämppislägenhet blir vi bara två kvar, fransyskan och den med dörrhandtagtalandes fransmannen samt österrikiskan som jag alltid tycker synd om när jag hör hur hon skramlar i köket vid 6-tiden innan hon far på sitt skift på sjukhuset (och tycker lite synd om mig själv som varje vardag vaknar till det. Tur nog har jag aldrig problem att somna om), alla de mest sympatiska far och jag blir ensam kvar med fransosen som lyssnar på techno på hög volym och som röker i sitt rum (vilket tyvärr innebär att det luktar rök i hela lägenheten).

Att utbyten är på upphällning betyder i sin tur att det börjar bli dags för avskedskontroll för rummet, vilket idag innebar att jag vaknade till det mysiga ljudet av en dammsugare samt idog franska hojtandes över den. Det var alltså fransösen som gjorde sin slutstädning tillsammans med sin familj. Till min stora glädje märkte jag efteråt att de inte bara städat så idogt hans eget rum, utan att hans mamma noggrant städat hans badrum, vilket vi råkar dela. Jay, nån annan städar där!!

Trött på hur mitt rum nu såg ut i jämförelse med resten av lägenheten och/eller en oförmåga att kunna börja läsa på tent började jag också lite plocka. Egentligen började det hela med att jag tänkte att det skulle vara bra att börja packa min väska för tisdagen nu på veckoslutet, då jag inte kommer ha så mycket tid för det på måndagen eller tisdagen. Oberoende hur det nu började sitter jag här nu, X antal timmar senare med ett så välstädat rum jag kan uppnå utan att ha dåligt samvete för att jag har slängt för mycket.

Jag har dammtorkat alla ytor (till och med eluttagen), sopat golvet och till och med svabbat av golvet med en sådär lagom icke-mysig trasa som i september ännu kunde klassas som disktrasa, som jag hittade på batteriet i matsalen. Det är skrämmande hur mycket damm det kommer på en såpass kort tid, jag skyller på att det är mera föroreningar i luften här jämfört med det rena och friska Finland, men jag är rädd att det bara är jag som hittar på och det bara syns bättre på de ljusa plana ytor jag har här jämfört med de jag har hemma.

För de allra flesta kan det låta som en jobbig lördag eftermiddag, men av ett par olika orsaker kändes det helt ok:
- det var i alla fall roligare än att läsa på tent.
- rummet var såpass råddigt att man faktiskt såg resultat snabbt
- jag hittade en nästan 2h lång mix med Britney Spears hitlåtar på youtube. Länge leve Britney, hörde flera låtar jag är säker på att jag inte hört på typ 10 år :D

Så nu sitter jag i ett nästan skrämmande kliniskt rent rum, där bara disken ännu väntar på att få uppmärksamhet. Väskan till Finland är, efter mycket arbete, (det är svårt att hitta saker som jag inte längre kommer att behöva när jag ännu har ett halvår kvar) så gott som färdigpackad, där enbart handbaggaget ännu är opackat. Imorgon är den enda vettiga orsaken på att för en kort stund undvika att läsa på tent att tvätta så att allt är fräscht när jag kommer tillbaka om en knapp månad..

Live på bio!

Kom just hem från den tuffaste bion jag någonsin varit med om. Och den mest märkliga, var att folk satt tysta hela vägen från första tonen tills det att den sista sluttextsången klingat ut. Och nej, den var inte tuff på grund av alla actionscener (nog för att det fanns en helt del såna också) eller för att filmen överraskade mig i sin handling. Nej det här var en film som jag sett många gånger, kan delar av utantill och som har fått ett flertal uppföljare. Filmen jag så var alltså Pirates of the Caribbean - Curse of the Black Pearl, men till skillnad från den vanliga filmen, var ljudspåret med all musik borttagen och i stället spelade en full orkester med en 30 personer stor manskör all musik under den över två timmar långa filmen (en paus i mitten ingick dessutom).

Hur kom det sig då att jag hittade mig i en stor koncerthall i Montreux en söndagseftermiddag? Jo för när jag och Lassie kom tillbaka från vår spadag i december såg jag en affisch som gjorde reklam för evenemanget. Och när jag sedan kom tillbaka efter jullovet, kändes det ganska frestande att lyxa till det lite mitt i all stressläsning. Och det var så värt det!

Jag älskar temamelodin för PotC, efter att ha hört den kan man inte vara annat än glad, och sedan gå alla andra på nerverna med att nynna på den för åtminstone resten av den dagen. Jag har hör den förut live, men då på en orgel (vilket jag måste säga att var något av det pampigaste jag hört någonsin!) men att höra all musik och se hur musiken blir till framför ögonen på mig. Jag satt på rad 6, vilket betydde att jag så väldigt tydlig hur orkestern jobbade och slet.

Vet att kvaliteten inte är den bästa, men man får

en liten bild av hur det var där...

Det blir nog vår! Vattnet
rinner igen!! 

Salen var så gott som proppfull när filmen började. Jag som inte sett filmen förut på bio, kunde fascineras över saker som jag inte sett förut på en mindre skärm, samtidigt som musiken tillsammans med de vackra vyerna tog mig till ett somrigt paradis. Denna drömbild försvann ju så småningom när man kom in i filmens mörkare avsnitt, men bilden stannade i mitt hjärta och gav mig hopp om en vår. (vilket kan ju vara bra för när jag kommer till Finland, talade med en kvinna idag på stationen som på allvar frågade mig ifall det blir varmare i Finland än såhär, +4)

Det gav förresten hela Montreux mig idag förresten. Hela veckan har varit iskall, hal och snöig, och jag har undvikit att gå ut så mycket jag kan. Idag, kändes det som det var april, med vissa snöfläckar kvar, men så varmt att man kunde gå omkring med öppen jacka och suga i sig det underbara solljuset. Dessutom var det kul att se hur Montreux ser ut utan alla julmarknadshyddor längs med hela strandpromenaden och Freddie Mercury utan snö överallt.

Ser ni bergen i bakgrunden?

Uttråkad - ett I-landsproblem?

Jag har extremt tråkigt. Inte alltså just nu (eller jo det har jag också) men i största allmänhet. Jag har varit här nu i en vecka, haft tre tenter, men ändå har jag så extremt tråkigt. Det är ingen hejd på hur tråkigt jag har. Det är kallt ute (-7 är rekordet, jag vet för alla i Finland är det ingenting, men i schweiziska mått är det kallt och jag har inte mina finska vinterkläder med mig, vilket innebär att det är kallt för mig med) så man är inte så ivrig att vara utomhus heller.

Nog för att det är fint utomhus. Solen skiner mellan 8 och 4 så man ska inte klaga, och det har kommit snö (vilket gör att allting är glashalt, för här vet de ingenting om sandning eller saltning. Första dagen undrade jag om det hänt en olycka på vägen utanför när alla bilar körde så extremt långsamt i morgonrusningen, men sedan insåg jag att de bara körde försiktigt när de inte hade vinterdäck) vilket också gör allting ljusare. En vintrigt paradis kan det ju verka som, men otacksamma jag förstår inte att uppskatta det.

När dessutom Lassie har farit hem för gott, och även största delen av alla andra jag känner inte ännu har kommit hit, blir det inte bara tråkigt utan också tomt. Vem ska jag skicka ett glatt sms om att min tent äntligen är över. Ingen, för alla har sina schweiziska telefoner avstängda och de är de enda nummer jag har. (Nu börjar inlägget låta alltför tragiskt, jag mår ju fint egentligen)

Inte heller kan jag klaga till nån här om mina kämppisar. I och med att jag tillbringar så mycket tid bara varandes i mitt rum har jag märkt en del otrevliga småsaker med mina kämppisar. (eller så är det för att jag är så fruktansvärt uttråkad, att jag överreagerar på alla småsaker). Min största källa till frustration över mina kämppisar är att de är så dåliga på att sno. Eller kanske mera att "låna". Som när jag hittar min semidyra tvål i duschkabinen när jag inte duschat. Eller smörpaketet hittas på hyllan ovanför min - när jag själv alltid är så noggrann med att sätta allt på rätt plats. 

Det här stör mig dels för att det är jag som betalat för det, men faktiskt mera för att de inte sätter tillbaka det. Skulle de sätta sakerna tillbaka så som de var skulle jag ju inte märka att de tagit något. (Eller jo det gör jag om de tar ägg, vilket har hänt ett par gånger. Sno inte kvantifierade saker som ägg, sno bara kontinuerliga saker som smör eller olja där en matsked hit eller dit inte spelar roll). Det gör mig nästan galen. Hur svårt är det att komma ihåg varifrån de tog något. Eller vill de egentligen bli fast, undermedvetet?

Orsaken till min nirsighet gällande maten ligger delvis i att jag har ett litet experiment på gång, hur ofta jag behöver gå till butiken. Mitt mål är att inte alls gå till butiken nu när jag väl har köpt mat, men experimentet förstörs lite när till exempel ägg försvinner. Eller så är det bara min snålhet, jag blir så galen på att de andra använder typ en halv deciliter diskmedel varje gång de diskar, att jag nu har börjat gömma min flaska (lärde mig i skolan att en droppe räcker till hela diskningen, kanske inte riktigt sant, men närmare sanningen än en halv deci).

Denna extrema uttråkning måste få ett slut, det inser jag. Min stora fråga är ifall jag borde skriva en lapp åt mina kämppisar att lämna min mat ifred (skulle ogärna vara den där typen som är så extremt noga med allt) eller bara låta det bero och låsa in mitt diskmedel och tvål när jag far hem om en och en halv vecka). Eller om jag skulle lämna en lapp i äggkartongen om att lämna dem ifred, eller skriva i smöret? Nej nu går jag till överdrifter!

Jag behöver någonting att tänka på, något att fylla mitt liv med. Distraktioner kort sagt. Och tack vare internet så har man en outsinlig källa av distraktioner, även om det nödvändigtvis behöver fylla precis hela mitt liv. Så jag har sett på reklamfilmer på dåliga filmer som jag nu vill se, tittat på recept på supergoda saker som jag inte kan baka nu, med en halvsöndrig ugn och minimalt med köksutrustning (där en tekokare är en bonus) eller bara annors surfat runt på nätet, läsandes onödiga faktan. Som till exempel följande:

- Den ena killen i Village peoples bror var antagligen killen som blev känd över hela världen som the falling man i world trade center.
- Mila Kunis kan ryska
- Daniel Adams-Ray talar bl.a. holländska och lite swahili, och var en av killarna i Snook innan han gjorde solokarriär.
- Pierre betyder sten på franska. Är kanske helt logiskt, men förvånade mig i alla fall.
- Paraskevidekatriafobia betyder rädsla för fredagen den trettonde
- Ordet för krig på sanskrit betyder "önskan att få fler kor"
Annat som man kan se på när man har tråkigt är:
Glee - Loser like me, vet att det är på gränsen till för överdrivet, men does the trick for me. Jag kan inte annat än att nynna med och glömma allt.
Cinnaman Chasers - Luv Deluxe, inte min typiska musikstil, men denhär musikvideon är bara så välgjord och cool. Har säkert lyssnat på den minst 10 ggr per dag.
Dokumentär om hur Harry Potter 7B gjordes, när jag plötsligt fick ett sug att se filmerna och läsa böckerna.
Recept på Peanut butter cups, som jag har blivit alldeles förälskad i.
Recept på Pain au Chocolat, mitt favoritbakverk att äta på frukosten. Kommer sakna möjligheten att gå in i vilken butik som helst och köpa det när jag kommer tillbaka, jag har bara hittat det i Lidl och det är så fruktansvärt gott med varm kakao och blandad färsk frukt. Mmm... Men i värsta fall kan ju även croissants gå :D

Vårpromenad och tentläsning

Förra söndagen gick jag ut på en promenad, vädret var så extremt fint! Solen sken och det var nästan så att man ville ta av sig jackan, så varmt var det. Det vill säga tills jag kom fram till Ouchy, målet för min promenad och varifrån jag sedan skulle promenera hem. Då blev det plötsligt kallt och var alldeles genomfrusen när jag kom in igen. Nästa dag var det riktigt kallt, och till veckoslutet har de lovat snö och minusgrader. Burr!!! Jag som så den första maskrosen och gladde mig åt att våren snart är här...

Ouchy.

Palmer och de sju Snövit och Dvärgen.

Annars försöker ja mest bara läsa, läsa på tenter, men också läsa igenom hela min schweiziska guidebok. De må låta lite konstigt, men trots att jag stannar här våren ut, är det de facto inte en så hemskt långt tid kvar för mig, och jag vill verkligen vara säker på att jag inte missar något speciellt som Schweiz är känt för. Vem vet när jag kommer hit nästa gång. Dessutom är det enkelt att flyga härifrån med till exempel flyga till London för mindre än 100€ - sen gäller det ju bara att hitta billigt boende också.

Svårt att riktigt se skillnad på vinter och sommar, men det här
är januari 13.

 Mitt problem är bara det, att min skrivbordsstol är så oerhört obekväm. Den är just och just så mycket för hög att jag inte kan sitta bekvämt med fötterna på golvet, och dessutom är den så hal, att jag halkar hela tiden av den. Så jag försöker dela upp tiden mellan att sitta vid mitt skrivbord och att sitta/halvsitta/ligga i min säng, men trots mina försök till variation har det hela lett till A) att min rumpa är alldeles öm och B) att min rygg inte riktigt är okej med situationen mera. Suck. Jag har ännu 5 tenter framför mig.

Macarons as in bakverk?

Äntligen Hemma

Puh, säger jag bara. Det har varit ett intensivt jullov och det skulle nästan krävas ett jullov till för att vila upp sig efter det första. Som tur är så har jag nästan ett litet minilov nu, då följande tent är först på fredagen, en vecka efter min första tent i Lausanne.

Nå vad var det som var så stressigt med julen i år då? Jo när jag kom hem så var det bara att börja fixa alla sistaminuten detaljerna så som att som vanligt sticka färdigt alla halvfärdiga julklappar (iår ett par yllesocker åt Plusch och benvärmare åt Maya the Bee, som var väl inne på sin andra eller tredje säsong som julklapp. Ingendera hann bli färdiga före jul, men kommer nog att bli det i vinter) hitta några andra som jag planerat att ge men som jag inte hunnit köpa när jag var på besök i november/inte ville köpa i Lausanne när allt är så dyrt här + jobbigt att få med. Och sen var det ju också dags att städa hela huset, som delvis fått vänta på att jag skulle komma hem...

Många må klaga på att jag är råddig av mig och inte kan hålla ordning på något, och det är till stora delar sant, men jag lovar er, när det gäller städning av så gott som allt annat är jag fenomenal -  framför allt om det gäller att städa saker som inte syns, t. ex. hyllskåp eller under pianot, förslagsvis när tiden är knapp och prioritering krävs. Efter att ha städat det värsta (yllekammarn, badrummet, köket etc. etc) tyckte jag att jag gjort min del av städningen och lämnade matsalen och salen åt Prylen (som var måttligt hänförd av min givmilda gest i att få henne att känna sig delaktig).

Hemlagad sushi på annandag jul

Kvällen innan julafton var det dessutom dags för Prylen och mig att som vanligt pynta julgranen och alla andra ytor som kunde pyntas. Hur vi firade julen har jag ju redan beskrivit, så vet nu inte vad där behöver sägas, Nutta Pillerill och jag underhöll oss på julafton när alla andra åt så långsamt med att baka ut jultårtorna till kaffet med, vilket uppskattades storligen. På juldagen åkte Plusch och jag och hans familj iväg till Hangö för att fira hans födelsedags med släkten, medan vi på annandag jul mest tog det lugnt.

Lyxa till det lite med exotisk frukt

Under mellandagarna fick jag äntligen se den sista delen av Twilight, med sällskap av den snälla Plusch, och vi for också ett varv till Högholmen och fick se hur julgubben bor, badar bastu m.m. Nyåret firades på Raumahaa där vi var ända fram till trettondagen då det var dags för oss att åka hem, och för min del att börja förbereda mig för att åka tillbaka till Lausanne. Att åka tillbaka kändes inte alls skoj, dels för att jag visste att jag hade en massa tenter framför mig, men också för att jag nu var den som for först av Plusch och mig. Förra gången hade Plusch redan åkt till Åland, och jag var ivrig och nyfiken på hur allt skulle vara i Lausanne. Nu vet jag mer, och dessutom så har Lassie åkt.

Inne på Olde Hansa

För att pigga upp mig tog Plusch mig till Tallinn ett par dagar innan jag åkte där vi dels mobbade båten vi åkte på (Finlandia må vara nymålad på insidan, men insidan har knappt förnyats, jag föredrar Nordlandia alla gånger) och sen gick till vårt standardställe att äta på; Olde Hansa (som må vara en turistfälla, men det stör mig inte sä länge jag får deras urgoda rosenpudding. Slurp!)

 

Tydligen var det inte många som ville tillbaka till Schweiz, för flyget var inte ens halvfullt. Hade ingen vare sig framför mig inom en tvåraders radie eller bakom mig med samma radie, eller vid min sida.