Uttråkad - ett I-landsproblem?

Jag har extremt tråkigt. Inte alltså just nu (eller jo det har jag också) men i största allmänhet. Jag har varit här nu i en vecka, haft tre tenter, men ändå har jag så extremt tråkigt. Det är ingen hejd på hur tråkigt jag har. Det är kallt ute (-7 är rekordet, jag vet för alla i Finland är det ingenting, men i schweiziska mått är det kallt och jag har inte mina finska vinterkläder med mig, vilket innebär att det är kallt för mig med) så man är inte så ivrig att vara utomhus heller.

Nog för att det är fint utomhus. Solen skiner mellan 8 och 4 så man ska inte klaga, och det har kommit snö (vilket gör att allting är glashalt, för här vet de ingenting om sandning eller saltning. Första dagen undrade jag om det hänt en olycka på vägen utanför när alla bilar körde så extremt långsamt i morgonrusningen, men sedan insåg jag att de bara körde försiktigt när de inte hade vinterdäck) vilket också gör allting ljusare. En vintrigt paradis kan det ju verka som, men otacksamma jag förstår inte att uppskatta det.

När dessutom Lassie har farit hem för gott, och även största delen av alla andra jag känner inte ännu har kommit hit, blir det inte bara tråkigt utan också tomt. Vem ska jag skicka ett glatt sms om att min tent äntligen är över. Ingen, för alla har sina schweiziska telefoner avstängda och de är de enda nummer jag har. (Nu börjar inlägget låta alltför tragiskt, jag mår ju fint egentligen)

Inte heller kan jag klaga till nån här om mina kämppisar. I och med att jag tillbringar så mycket tid bara varandes i mitt rum har jag märkt en del otrevliga småsaker med mina kämppisar. (eller så är det för att jag är så fruktansvärt uttråkad, att jag överreagerar på alla småsaker). Min största källa till frustration över mina kämppisar är att de är så dåliga på att sno. Eller kanske mera att "låna". Som när jag hittar min semidyra tvål i duschkabinen när jag inte duschat. Eller smörpaketet hittas på hyllan ovanför min - när jag själv alltid är så noggrann med att sätta allt på rätt plats. 

Det här stör mig dels för att det är jag som betalat för det, men faktiskt mera för att de inte sätter tillbaka det. Skulle de sätta sakerna tillbaka så som de var skulle jag ju inte märka att de tagit något. (Eller jo det gör jag om de tar ägg, vilket har hänt ett par gånger. Sno inte kvantifierade saker som ägg, sno bara kontinuerliga saker som smör eller olja där en matsked hit eller dit inte spelar roll). Det gör mig nästan galen. Hur svårt är det att komma ihåg varifrån de tog något. Eller vill de egentligen bli fast, undermedvetet?

Orsaken till min nirsighet gällande maten ligger delvis i att jag har ett litet experiment på gång, hur ofta jag behöver gå till butiken. Mitt mål är att inte alls gå till butiken nu när jag väl har köpt mat, men experimentet förstörs lite när till exempel ägg försvinner. Eller så är det bara min snålhet, jag blir så galen på att de andra använder typ en halv deciliter diskmedel varje gång de diskar, att jag nu har börjat gömma min flaska (lärde mig i skolan att en droppe räcker till hela diskningen, kanske inte riktigt sant, men närmare sanningen än en halv deci).

Denna extrema uttråkning måste få ett slut, det inser jag. Min stora fråga är ifall jag borde skriva en lapp åt mina kämppisar att lämna min mat ifred (skulle ogärna vara den där typen som är så extremt noga med allt) eller bara låta det bero och låsa in mitt diskmedel och tvål när jag far hem om en och en halv vecka). Eller om jag skulle lämna en lapp i äggkartongen om att lämna dem ifred, eller skriva i smöret? Nej nu går jag till överdrifter!

Jag behöver någonting att tänka på, något att fylla mitt liv med. Distraktioner kort sagt. Och tack vare internet så har man en outsinlig källa av distraktioner, även om det nödvändigtvis behöver fylla precis hela mitt liv. Så jag har sett på reklamfilmer på dåliga filmer som jag nu vill se, tittat på recept på supergoda saker som jag inte kan baka nu, med en halvsöndrig ugn och minimalt med köksutrustning (där en tekokare är en bonus) eller bara annors surfat runt på nätet, läsandes onödiga faktan. Som till exempel följande:

- Den ena killen i Village peoples bror var antagligen killen som blev känd över hela världen som the falling man i world trade center.
- Mila Kunis kan ryska
- Daniel Adams-Ray talar bl.a. holländska och lite swahili, och var en av killarna i Snook innan han gjorde solokarriär.
- Pierre betyder sten på franska. Är kanske helt logiskt, men förvånade mig i alla fall.
- Paraskevidekatriafobia betyder rädsla för fredagen den trettonde
- Ordet för krig på sanskrit betyder "önskan att få fler kor"
Annat som man kan se på när man har tråkigt är:
Glee - Loser like me, vet att det är på gränsen till för överdrivet, men does the trick for me. Jag kan inte annat än att nynna med och glömma allt.
Cinnaman Chasers - Luv Deluxe, inte min typiska musikstil, men denhär musikvideon är bara så välgjord och cool. Har säkert lyssnat på den minst 10 ggr per dag.
Dokumentär om hur Harry Potter 7B gjordes, när jag plötsligt fick ett sug att se filmerna och läsa böckerna.
Recept på Peanut butter cups, som jag har blivit alldeles förälskad i.
Recept på Pain au Chocolat, mitt favoritbakverk att äta på frukosten. Kommer sakna möjligheten att gå in i vilken butik som helst och köpa det när jag kommer tillbaka, jag har bara hittat det i Lidl och det är så fruktansvärt gott med varm kakao och blandad färsk frukt. Mmm... Men i värsta fall kan ju även croissants gå :D