Live på bio!

Kom just hem från den tuffaste bion jag någonsin varit med om. Och den mest märkliga, var att folk satt tysta hela vägen från första tonen tills det att den sista sluttextsången klingat ut. Och nej, den var inte tuff på grund av alla actionscener (nog för att det fanns en helt del såna också) eller för att filmen överraskade mig i sin handling. Nej det här var en film som jag sett många gånger, kan delar av utantill och som har fått ett flertal uppföljare. Filmen jag så var alltså Pirates of the Caribbean - Curse of the Black Pearl, men till skillnad från den vanliga filmen, var ljudspåret med all musik borttagen och i stället spelade en full orkester med en 30 personer stor manskör all musik under den över två timmar långa filmen (en paus i mitten ingick dessutom).

Hur kom det sig då att jag hittade mig i en stor koncerthall i Montreux en söndagseftermiddag? Jo för när jag och Lassie kom tillbaka från vår spadag i december såg jag en affisch som gjorde reklam för evenemanget. Och när jag sedan kom tillbaka efter jullovet, kändes det ganska frestande att lyxa till det lite mitt i all stressläsning. Och det var så värt det!

Jag älskar temamelodin för PotC, efter att ha hört den kan man inte vara annat än glad, och sedan gå alla andra på nerverna med att nynna på den för åtminstone resten av den dagen. Jag har hör den förut live, men då på en orgel (vilket jag måste säga att var något av det pampigaste jag hört någonsin!) men att höra all musik och se hur musiken blir till framför ögonen på mig. Jag satt på rad 6, vilket betydde att jag så väldigt tydlig hur orkestern jobbade och slet.

Vet att kvaliteten inte är den bästa, men man får

en liten bild av hur det var där...

Det blir nog vår! Vattnet
rinner igen!! 

Salen var så gott som proppfull när filmen började. Jag som inte sett filmen förut på bio, kunde fascineras över saker som jag inte sett förut på en mindre skärm, samtidigt som musiken tillsammans med de vackra vyerna tog mig till ett somrigt paradis. Denna drömbild försvann ju så småningom när man kom in i filmens mörkare avsnitt, men bilden stannade i mitt hjärta och gav mig hopp om en vår. (vilket kan ju vara bra för när jag kommer till Finland, talade med en kvinna idag på stationen som på allvar frågade mig ifall det blir varmare i Finland än såhär, +4)

Det gav förresten hela Montreux mig idag förresten. Hela veckan har varit iskall, hal och snöig, och jag har undvikit att gå ut så mycket jag kan. Idag, kändes det som det var april, med vissa snöfläckar kvar, men så varmt att man kunde gå omkring med öppen jacka och suga i sig det underbara solljuset. Dessutom var det kul att se hur Montreux ser ut utan alla julmarknadshyddor längs med hela strandpromenaden och Freddie Mercury utan snö överallt.

Ser ni bergen i bakgrunden?