Fribourg: fail! del 1

Det som jag hade tänkt skriva om föll helt bort, i min iver över att ha så roliga kämpisar. Tror det ämnet har blivit tillräckligt omtalat nu så jag ska försöka hålla min från att berätta mer om deras utomordentliga egenskaper. Kort sagt är jag glad att jag har dem nu och inte i höstas, att bo i en spöklik lägenhet efter ett så här livat gäng skulle vara väldigt deprimerande.

Men åter till ämnet, nämligen en redogörelse av Fribourg, staden som ligger precis i mitt emellan den franska och den tyska sidan av Schweiz, mitt i röstidiket. Mina tips till dig som längtar till att få åka till denna tvåspråkiga stad, tänk på detta innan: av någon anledning är det svinkallt där när det bara är kallt i resten av det franska Schweiz, och far inte på en söndag, då precis allting är stängt, till och med turistinformationen, utom ett par museum där du mot betalning får värma dig låtsandes titta på mystiska skulpturer. Far gärna en sommardag när det inte finns snö (Duh!) och du får mycket finare bilder när inte den vita snön tar allt blickfång.

Som ni kanske gissar är Fribourg inte min favoritstad. Antagligen hade jag bara otur, för jag har hört många personer säga att det är ett av deras favoritställen. Det är känt för att vara ett utmärkt dagutflyktsmål, och det stämmer ju, på ca 45 min kommer du enkelt och behändigt till Fribourg från Lausanne. Jag har tyvärr glömt min guidebok om Schweiz, men hade kollat upp ett par saker innan jag for, däribland ett museum om Bibeln och Orienten som jag tyckte lät ganska intressant.

Bergbanan i sin helhet.

Vad gjorde jag där då? Jo nå, jag yrade först omkring lite, hittade Fribourgs stora turistattraktion nr 1: bergbanan, som går på vattenkraft och är typ 100m lång och tar typ 2min. Jag blev besviken. Sen tittande jag  på de ganska mysiga gatorna och så tills jag fick så kallt att jag gick in i deras katedral, satt där en stund och funderade, knäppte lite bilder på fina saker innan jag gick ut igen. Där var det fortfarande kallt.

Notera hur skelettet glatt smågnagar
på axeln

Tydligt utmärkt hur man ska sitta.

Barnena hade fått göra en egen bild. Gulligt!

Weisshorn

Följande lördag ordnade Xchangegruppen åter en vandring, denna gång till Weisshorn. Jag var lite tveksam, delvis när förra veckoslutets vandring hade varit så extremt lyckad, men Patrik och Gabban lyckades övertala mig att återigen stiga astidigt upp och följa med dem till Sierre, varefter vi tog bussen upp till St-Luc. Om ni har en bild i huvudet om hur bussarna går uppe i alperna, att den sniglar sig fram i en S-liknande bana så är det en alldeles korrekt bild. Om man mår lätt illa ska man nog undvika alperna. Men annars är det värt det, vilka utsikter! På ett ställe var vägen endast enfilig och så smal, på ena sidan en bergsvägg, på den andra ett stup på 100m...

Hotell Weisshorn på toppen.

St-Luc

I alla fall, vi tog bussen till St-Luc en liten alpby  just på gränsen till den tyska delen av Valais. Där började den verkliga bersbestigningen upp till Hotel Weisshorn, ett hotell på en alptopp. Genom att gå längsmed bergets fot och sakta avancera upp mot toppen var det meningen att vi skulle nå hotellet på ett par timmar. Det var lite mulet och delvis soligt. Inte alls som förra veckoslutet. Framför allt var det hemskt. Den första kilometern steg vi åtminstone 70m och jag trodde jag skulle dö. Efter det blev det lättare, men jag var såpass trött redan att det inte spelade så stor roll. Som tur var vyerna superba och jag tog varje chans jag fick att stanna till för att fota, lika för att ha en ursäkt att stanna för en kort stund.

Men efter ett tag gick det bättre, eller allt blev bättre när jag ätit. Såklart. När är det inte så för mig? Den sista delen till hotellet gick mycket bättre och jag, Patrik och Gabban och min biologikompis Elisa (den enda andra utbytesstudenten jag träffat som också studerar biologi) hade riktigt kul. Vyerna var magnifika och även om solen inte sken lika mycket nu som de gjorde förra veckan så var den tillsammans med snöreflexionerna riktigt stark. Det var supervarmt och mitt stora problem var att få plats med mina kläder i min väska.

 Till slut kom vi upp till toppen av berget. Det var inte på någo sätt den högsta toppen eller den brantaste eller något sådant. Det var den rätta toppen för det var på den som Hotel Weisshorn låg på. Precis innan vi kom fram hittade vi denna skylt, som säkert egentligen är betydligt högre än dryga metern. Skyltarna i samma stil i dalen var nämligen närmare tre meter. Antar att snön ligger tjock i backen...

Väl framme på hotellet var det bara att beställa det man ville ha. jag passade på att prova något från regionen, en plat valaisienne, men bröd och smör, en bit ost och olika sorters tunnskuret kött. Och en varm kakao. Mums!! Många andra provade på hotellets blåbärspaj och sade att den var utsökt. Nåh, efter den promenaden är allting utsökt, men jag tror att oberoende om vi precis ätit en trerättersmiddag före skulle detta har varit smaskens. Och priserna var förvånansvärt låga trots att de inte har särdeles mycket konkurrens här uppe på toppen.

Vägen tillbaka gick betydligt lättare. Mycket på grund av alla nerförsbackar som många, inklusive jag, intog inte på stående fot utan sittande rumpa. Nästa gång jag vandrar i alperna ska jag komma ihåg att ta med en plastpåse att åka på, det går så mycket hårdare då. Ganska snart utmynnade det hela i ett stort snöbollskrig där ingen vann men alla blev snöiga.

Och till slut var det bara att ta bergsbanan ner till St-Luc igen. Längden på promenanden blev väl närmare 11 km, och för min del även en öm höft, som definitivt inte gillade stigningen. Nåväl, det är väl det man har värktabletter för. Som mamma alltid säger, du gör vad du gör och tål vad du lider.

Bytes ut: studier

Återigen problem med mina kurser, kurserna jag anmält mig till han bli fulla innan erasmusstuderanden hann anmäla sig. Måste välja nya kurser, kurser som jag inte ville ha och acceptera att de kurser som jag sett fram emot att få ha är utom räckhåll. Igen. Suck, far inte på utbyte om du vill ha ett enkelt ock lugnt liv. Om du däremot gillar att bli missförstådd, utskälld och felinformerad kan ett utbyte vara för dig.

Men allt av utbyte är ju inte av ondo, skulle man ta bort studierna så att jag kan fokusera på det viktiga; att resa och träffa nya människor, skulle ju allting vara helt och hållet underbart. Mina kämpisar är fortfarande superkiva, kanadensarna riktiga gentelmen som öppnar dörren för en och diskar ens disk om man äter samtidigt till och med. Häromdagen tillbringade vi glatt tre timmar spelandes olika kortspel som vi lärde varandra, innan vi avslutade med att spela poker.

Kanandensarna har till och med blivit så ivriga av att höra svenska att de döpt om varandra till deras svenska motsvarande namn, Patrik och Gabriel som de uttalar med perfekt svensk uttal. Deras favoritmusik på svenska är dock än så länge Markoolio, så där finns det ju dock en del att jobba på ;)

Favoritlåten för tillfället. Passligt med tanke på att skidsäsongen är i full gång.

Mitt stora problem med mina kämpisar står kvar som ni hör; jag har ingen egen tid, för vi hänger så mycket tillsammans och har så himla kul. Hittills har jag på denna dryga vecka hunnit med att läsa kring 100s av böcker och endast sett en film, något som låter rentav konstigt i mina egna öron, när jag i höstas kunde konstatera att jag sett dryga sex säsonger av Grey's Anatomy, fem av Mentalist, en och en halv av Once upon a time, två säsonger Private Practice och otaliga mängder filmer.

Lausanne i färg

Det är underligt hur olika människor kan få något att bli helt annorlunda. Kanske man börjar se saker på ett helt nytt sätt, trots att man sett det hundratals gånger förut. Jag kommer definitivt att ha andra sorters upplevelser denna vår. Inte för att hösten  var dålig, men nu är det roligt att kunna äta frukost tillsammans, eller att tillsammans gå ut på en öl. För tillfället verkar det som om mitt största problem kommer att vara att hinna få saker gjorda, för att vi hela tiden blir och tala med mina kämpisar, för några dagar sedan chillade vi i matsalen i över 3 timmar, däribland tittandes på Mumin - både på svenska och franska och lärandes svärord, säkert en av de första sakerna man lär sig i ett nytt språk. Det intressanta var dock att den kanadensiska franskans svärord så gott som helt och hållet har sin grund i religiösa ord, medan den franska franskan fokuserar mera på kroppen... Fascinerande!

Igår gick jag, min kämpis, George och hans kämpis och Jenna ut på en öl (eller cider för min del). Tiden bara flög iväg och mitt i allt hade jag lovat ordna en finsk middag, medan Jenna o George ska ha en amerikansk. George fick mig dessutom att prova på en shot. Kort kan man säga att finska shottar är inget i jämförelse med de i Lausanne. Det närmaste man kommer en är kanske ässä mix, med passoa och salmare, huvudgrejen med shottar här verkar nämligen vara att blanda olika saker ihop och sedan svepa den.

 

Idag fortsatte bondningen med kämpisar, då jag, Jenna och hennes ena kämpis och en annan från Bourdo bestämde oss för att gå på den vanliga marknaden i centrum av Lausanne. Vi köpte ostar och bröd och allt möjligt skoj, och slutade dagen på bästa möjliga sätt en kall dag; med en varm kakao på le barbare.

En rolig sak var att det visade sig att Alberta, en av de nyinflyttade till Bourdo, är färdigutbildad kock med specialisering på bakverk, innan hon bestämde sig för att börja studera på Uni. Hon har en blogg och till den räcker ett ord; Omnomnomn!!! 

Vet inte om det är min nya kamera eller så känns allting bara just nu så färgglatt. Kanske de bara är det att det håller på att bli vår, eller så är det bara att inse att allting bara just nu är super och att man ska njuta medan det varar. Men en sak vet jag, smörgåsarna i butiken idag var inte en synvilla! Hur coola är de inte??

Men nu ska jag iväg och förtära mina underbara minibakelser, som blev mina för endast 1fr styck. Hoppas bara de är lika goda som de ser ut.

Tillbaka

har nu varit ett par dagar nu i Lausanne, och än så länge har allt varit mycket bättre än jag trott. Vädret har varit superfint, klart att det är kallt, men skulle man bara titta på mängden sol per dag, skulle det motsvara april i Finland, om solen bara skulle gå långsammare ner.

 

Den största förändringen är säkert att 3 av mina kämppisar har bytt, så att den franska killen som talar med sitt dörrhandtag när han öppnar dörren (ok om man gör det tyst i huvudet, men att säga saker rätt ut? ett faux pas. Eller så tala han bara högt med sig själv, min franska har ännu inte kommit på en sådan nivå att jag skulle kunna urskilja skillnaden) såväl som fransyskan och österrikiskan.

I stället har jag två franska kanadensare (om man nu kan kalla det för franska det de talar) som jag är ganska säker på att kände varandra från tidigare (vilken tur för dem!), i alla fall lagar de mat tillsammans och verkar vara bekväma i varandras sällskap, och en svenska som hittills verkar riktigt trevlig (fast lite konstigt är det att gå omkring i lägenheten på svenska, framför allt när min svenska börjar luta alltmer åt det rikssvenska hållet efter ett tag...) Kvar finns alltså den halvbuttre fransösen som använder extremt mycket hårprodukter.

Men vilken skillnad det kan vara!! Nu så talar vi i lägenheten. På de två och en halv dag som jag varit här skulle ja nästan påstå att jag talat mer med mina kämppisar än vad jag gjorde på hela hösten sammanlagt! Igår satt vi alla utom fransösen och åt middag ihop, eller de andra åt, jag hade redan ätit då, när jag är van med att laga mat lite tidigare för att inte behöva stressa i köket samtidigt som två andra. Hur annorlunda är inte det jämfört med i höstas då om nån satt vid matbordet då jag gick till köket för att laga mat, genast då steg upp och tog sin mat och gick och äta den i sitt rum.

Det hela verkar ju lovande, jag hoppas nu att planerna blir verklighet och att vi kommer att dela det mesta i köket, så att inte alla har eget diskmedel och egen disksvamp eller -borste... Det hela tog så hemskt mycket plats... Dessutom hoppas jag på ett fungerande städschema.

Den andra semistora förändingen vet ni kanske redan, men Lassie är inte här mera. Buhuu!! Har nog redan hunnit träffa de flesta andra som är kvar här, men nog skall det bli skönt att Xchangeprogrammet kommer igång snart. I kväll ska jag faktiskt ut på en lära känna-kväll, hoppas det blir kul. På den vet jag endast en som kommer, min nya "klasskompis" en utbyteselev från Mexiko som jag träffade i kön till dagens anmälning till kvällens fest. Så skönt att känna någon som är på samma föreläsningar som jag!

Som avslutning kommer gårdagens solnedgång, som tog typ 2 minuter, alldeles otroligt snabbt, man såg faktiskt solen sjunka! Vet att det bara varit landskapsbilder i inlägget, men när de är så fina! Dessutom så har jag en ny kamera tack vare Prylens Kinaresa :D

 

 

 

Leva livet

Bloggandet har legat nere för ett tag, medan jag har haft fullt upp med att leva mitt liv istället för att skriva om det. Dessutom levde jag livet hemma i Finland, vilket säkert de flesta vet (och antagligen såg mig i något skede), och då är det alltid litet svårare att hitta något nytt och fräscht än här där få har varit.

Levde livet vågar jag sannerligen påstå att jag gjorde. Kort och gott kan man dela upp min tid där i 3 olika delar där fokus låg på olika saker, den tid jag inte var idog och jobbade på eftis (och var tvungen att vara ute minst en timme per dag... Hu!!) och därefter vimsande runt på middagar för att hinna hälsa på alla, det vill säga veckosluten:
1) den kulturella veckosluten där jag var på kårspexet (naturligtvis med medföljande nachspiel) ett styrelsemöte där jag njöt av att inte behöva skriva upp allt längre när jag inte är sekreterare mer, och på Evitskogsrevyn  "bara sex", där jag var med det kanske lite otippade gänget från jobbet - församlingen i Kslätt.

2) det lugna normala veckoslutet, hur det kunde se ut vanligtvis om jag inte varit på utbyte. Tent på fredag eftermiddag (fingers crossed att jag kom igenom o inte behöver gå om en ettårig kurs) och på fredag kväll, girls night in med bästa Bananen och Fifi där jag uppfann min nya favoritefterrätt: fastlagspannacotta med kardemumma i och rostade solrosfrön/mandlar på med hallon (och också det närmaste jag kommit en fastlagsbulle i år tyvärr, och till alla er upprörda ber jag att inte skicka en per post; min postlåda är så liten ;) ). På lördag kväll var det dags för tupare hos Sanctus, som är en av de där personerna som är så trevliga att det nästan är skrämmande. Meningen var att den skulle ta slut kl 22, men vid midnatt satt vi ännu kvar... På söndagen var det sedan ännu dags för den årliga blinimiddagen hemma hos oss för de närmast sörjande, utom för Plusch som var ute på det stora Havet.

3) det sista veckoslutet kan sägas med ett ord: Fest! Meningen var att jag skulle göra hattrick och gå på tre fester kvällarna efter varann, men den första inhiberades (vilket jag fick reda på när jag stod utanför och ringde för att bli insläppt. Grr!) så det blev "bara" två valentinsitsar, båda roliga men på olika sätt. Söndagen gjordes perfekt med väldigt sen bruch med Prylen och Maya the bee hemma hos Prylen inklusive det nästan obligatoriska efter en bra fest om man sovit över hos någon: provklädning!! Eftermiddagen förgylldes med Fammes fläsk och päron tillsammans med Kuzin Vitamin och Faster'n

Att sedan på söndag inse, att man åker tillbaka följande dag känns tugnt efter en paus från allt som heter studier i 2½ vecka (nåjaa, minus den tid jag måste läsa på tenten jag hade i Finland) och bara chilla (och i bästa fall få betalt för det) och stressläsa romaner för att man har en sisådär 40 böcker lånade från olika bibbor och alldeles för lite timmar (det mesta var dock kokböcker) blir då ganska tungt.

Att sedan försöka packa är ännu tyngre, när man på något nästan imponerande sätt lyckats sprida ut allt i ett tunt lager i hela huset och dessutom lyckats täcka över med något annat. Känns som om jag glömt hälften av vad jag tänkt ta med, vilket jag säkert gjort, men tröstar mig med att jag hittills bara kommit på 3 saker och att all den plats som var tänkt att ta med alla de saker jag ännu inte vet att jag glömt, användes för att få med all mat som jag hämta. Känns nu som om jag skulle klara av en mindre belägring sålänge vatten finns kvar...