Paris i regn

En hel dag i Paris - Underbart! I ösregn - inte lika kul skulle man kunna tro men där tar man fel! Vi hade en superbra dag, även om det var helt skönt att ta av sig den halvfuktiga jackan på kvällen.

Osökt går mina tankar till filmen om Amelie
Poulain, hur Nino springer upp för just dessa
trappor. Såg faktiskt filmen den dryg vecka
före så den fanns i starkt minne.

Utsikt från Sacré-Cour. När jag ser hur
staden sträcker ut sig i all evighet, blir
jag alltid lika imponerad, hur stor en
stad kan vara.

Vi började dagen på typiskt franskt manér: varm kakao och en croissant. Eller jag började, för Lassie kan varken dricka något med mjölk i eller äta något med vetemjöl i, vilket var kul för mig för jag fick hennes croissant också. Därefter träffade vi Cinderella och begav oss till Sacré-Cour som nu var öppen. Nu började man märka all den workout  jag och Lassie har fått av att leva i det backiga Lausanne, för vi var kvickt som små vesslor uppe vid kyrkan, medan Cinderella var alldeles slut efter hälften. Där var det fullt med turister och gubbar som förberedde ett fyrverkeri för kvällen, men vi tråmade oss glatt in. Jag har alltid tyckt att basilikan är så cool på utsidan och blev lite sur när man inte får fota inne. Jag var en snäll typ och tog inga foton, men här finns en bild på hur det ser ut. En lite udda syn för mig var även alla de nunnor som fanns i kyrkan, det är ju en ovanlig syn såväl i Finland som i Schweiz då Genevé var högsäte för Calvin.

Vi fortsatte raskt till nästa kyrka, Notre Dame, som ju nog är ett måsta på att se när man är i Paris. Vi blev en aning förskräckta när vi såg den lååånga kön, men det visade sig vara kön till tornen, vilket vi inte hade tänkt klättra uppför, då vi ändå var på väg till Eiffeltornet samma dag.
Notre Dame är imponerande men jag måste säga att katedraler för mig är lite väl stora och svåra att ta till sig, de blir i all sin storhet och storslagenhet lite opersonliga. Så ganska snabbt var vi ute ur den och satt i metron på väg till nästa attraktion - EIFFELTORNET!

Då vi hittat fram till Eiffeltornet, som syns precis överallt i Paris utom när du är precis i närheten, vilket kan göra det svårt att hitta det, om man inte har en så utmärkt guide som Cinderella, ställde vi oss i den kön vi tyckte att såg kortast ut och väntade - och väntade - och väntade på att kön långsamt skulle gå framåt och att det skulle bli vår tur.

När det sedan äntligen blev vår tur visade det sig att man inte får ta med något av glas. Så Cinderella som hade med sig en burk av Vegemite till träffen på kvällen att skrämma alla icke-australiensare med fick inte komma med, medan jag glatt kunde ta med min flaska med salmare medtagen av samma orsak - för att flaskan var av plast, även om kontrollanterna klämde misstänksamt på den i flera omgångar. Cinderella offrade hellre utsikten från tornet än vegemiteburken - ett udda val, speciellt eftersom hon inte själv gillar det och blev kvar på marknivå i vänta på att vi skulle komma tillbaka.

Vad är det för galning som går balansgång
på den höjden??

Utsikt från andra nivån. Dimmigt värre,
 även om man ser triumfbågen.

 Så började den stora vandringen uppåt. 347 steg till första nivån och 674 till andra nivån. Vi var inte beredda på att vänta ytterligare 45 minuter för att komma upp till tredje nivån, Cinderella väntade ju på oss och med tanke på hur dålig sikt det var på andra nivån kan man inte ha sett så mycket på tredje. Dessutom hade Lassies andra paraply sedan hon kommit till Europa blåst sönder och hon kände inte så för att stanna kvar i spöregn som på grund av blåsten kom sidlänges. Så vi tog hissen ner och på 10 minuter var vi nere igen, när det tagit oss typ 45 minuter för oss att komma upp.

FN-björnarna bor nu i Paris.

 Efter alla dessa äventyr var det dags för lunch. Vi fick sällskap i form av Cinderellas kompis Jackie från Peru. Jag och Lassie beställde grodlår till förrätt men de dök aldrig upp, kanske de sprang iväg. Men huvudrätten fick jag och mums! Confit de canard eller sprängd anka, det vill säga när man först saltar anka och sedan kokar den långsamt i sitt eget fett. Detta leder till att ankan konserveras och den kan hålla upptill sex månader om den förvaras svalt. Så sen när man sedan vill äta den steker man upp den och mmm vad gott det var. Knaprit skinn och så mör!

 Efter lunchen var det dags för Triumfbågen och den okände soldatens grav. Lassie köpte ett nytt paraply och sedan for vi raskt vidare för att hinna med ännu ett turisthak före middagen.

Så vi hoppade igen på metron och tog oss till Panthéon, som hade stängt typ en halvtimme före vi kom fram. Harmade naturligtvis, men bredvid fanns en superfin kyrka, som nu har petat Sacré-Coeur från förstaplatsen på kyrkor i Frankrike.

När vi kom ut ur metron sken solen.

Saint Étienne de Mont

Panthéon

Efter allt detta åt vi middag i form av en picknick hemma hos Cinderella. Hon bor i en alldeles underbar liten studio i 11 arrondissmentet, det där det bor flest människor per kvadratmeter. Var ganska avundjuk, det var så mysigt och hon hade tv och eget badrum och kök, men så betalade hon också en del mera än vad jag gör. Att köpa mat för picknincken var för både mig och Lassie en upplevelse, att köpa mängder av mat och vin och sen betalar man dryga 20-lappen. Helt fantastiskt efter att ha levt med schweiziska priser! När det sedan var dags att låta Cinderella göra sina sista läxor (för si hon är duktig och gör dem på lördag kväll) tog vi metron tillbaka till Monmartre och gick ännu en sväng till Pigalle för att köpa vykort och annat turistit som vi inte hunnit med under dagen. Där såg vi också en hel del damer som verkade ha tappat nycklarna och letade efter dem på gatorna och frågade bilister om de sett dem. Stackars dem, kan inte vara så kul att inte hitta nycklarna när dom säkert frös, de hade ju så lite kläder på sig...