Tågresor till Valais

Onsdag, och dags för en liten tur ut på landet. Vi tog tåget till i Valais till den lilla byn St-Maurice, som inte var mycket för världen när man klev av tåget. En stark vind blåste genom hela staden, en vind så stark att man nästan kunde luta sig mot den utan att falla. Senare visade det sig att det var Föhnvinden. Fun fact of the day: ordet hårfön kommer från tyskan från just föhnvinden.



I St-Maurice, som inte skall förväxlas med St-Mauritz, den som gör det kommer att bli fruktansvärt besviken, finns i princip tre sevärdheter, klostret där Mauritius dött och hans reliker finns, Château St-Maurice och Les Grottes auxs Fées. Vi gick in en sväng till kolsterkyrkan och tittade på en hel samling av lådor som sades innehålla än den ena än den andra reliken från det och det helgonet, innan vi sedan begav oss till grottan.

Les Grottes aux Fées är en fascinerande grotta. Grottan hittas strax utanför själva staden, en bra bit upp längs med berget. Tidigare använde sig herdar grottan som övernattningsställer för sig och sina får, men nuförtiden är det en turistfälla, främst kanske för barn, även om jag tror att vem som helst kan instämma att det är något speciellt med grottan. Grottan är nämligen väldigt djup, för turister är grottan öppen 504 m rakt in i berget tills man kommer till en underjordisk sjö med ett vattenfall med ett fall på 77 m. Totalt är nätverket nästan 2 200 m långt, och används delvis som en militärbas för att kunna övervaka Rhônefloden vid eventuellt krig.

Där finns det även en liten fontän, där det sägs att den som doppar vänster hand i vattnet får en önskan uppfylld, dock med kraven att man inte säger vad man önskat sig samt att man kommer tillbaka någon dag för att tacka för det man fått. Ett säkert sätt att försäkra sig om att turisterna fortsätter att komma måntro? Då vi kom ut från grottan stärkte vi oss litet i kafeet som fanns utanför, jag med en Rivella. Rivella är en väldigt god och uppfriskande dryck som dock inte lämpar sig för laktosintoleranta; den sötas delvis med laktos, innehåller 35% mjölkserum och syrasätts med mjölksyra. Men god är den så länge man inte tänker allt för mycket på detta.

Vi for vidare till Aigle som är en aningen större stad och definitivt mindre blåsig. Vi åt lunch på en trevlig restaurang, mamma och jag en underbar risotto milanese och pappa entrecôte av häst. Sedan letade vi rätt på vinmuseet som hittas på Château d'Aigle som där berättade som allt som man någonsin kan fundera på om viner, och framför allt om schweiziska och traktens viner.

 

Dags att fara hem, för vi hade bord reserverat för en fonduekväll. Tur nog hade vi reserverat, annars är det inte säkert att vi hade fått plats. Det var intressant, i vanliga fall tar fondue en halv evighet att äta upp, men vi var färdiga på en dryg timme, varefter vi gick till mammas och pappas hotellrum, där vi drack te igen och jag tog ett bad. Det var länge sedan jag hade ett så bra bad, ett bad där vattnet faktsikt ännu var varmt när det fanns tillräckligt med vatten i badkaret. Det enda som saknades var badankan. Vi växlade sedan med att titta sen på en vilda västern film som jag tror hade orginalspråk spanska och ett djurprogram om ormar i djungeln, innan det var dags för mig att ta mig hem.