Paris-siraP

Sista dagen i Paris - för den här gången. Vaknade precis när jag hade somnat, kändes det i alla fall, då indiern som bodde i sängen under mig satte igång med ett sjudundrande oväsen halv 5 eller så på morgonen då det var dags för honom att åka iväg. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle falla sig naturligt att försöka vara så tyst som möjligt i denna timme, men tydligen inte. Lyckades småningom somna om, men var fortfarande aningen bitter när jag vaknade.

På dagen program stod allt det som vi inte hunnit göra dagen innan, det vill säga, Katakomberna, Panthéon, Place de la Concorde, Tuilerieträdgråden och så då förstås Louvren. Ett gediget program för oss, som skulle stiga på tåget hem strax före sex på kvällen. Vi packade väskorna och fick vänligt nog dumpa dom för dagen hos Cinderella och så var vi igång igen.

När vi kom till vår första sight på listan, katakomberna, var jag rätt förvånad. Det är väl ändå en relativt populär turistattraktion, och så har den en så blygsam entrée. Nå, det är väl ändå insidan som räknas, tänkte jag och gick fram till dörren för att se vad det skulle kosta för oss att komma in. Vi behövde inte betala. Inte för att det var gratis, utan för att katakomberna var stängda på grund av ventilationsproblem. Seriöst?!? Så vi fick skippa det och åkte raskt vidare med vår kompis metron, eller min kompis, för Lassie fastnade i insläppsmaskinen en sisådär 4-5 gånger under hela veckoslutet.

Foucaults pendel

Pantéon next, inte parthenon som jag trodde att det var - en kopia av det i Aten. Ifall det finns andra lika obildade som som jag kan jag berätta att det är en gammal kyrka byggd ca 1750 som tack av Louis XV som tack till Sant Genenvive, Paris skyddshelgon, för att han överlevt någon sjukdom. Numera är det ett mausoleum för de mest framstående franska medborgarna, som t.ex. Victor Hugo, Marie Curie, Voltaire m.fl. I Panthéon finns även en Foucaults pendel, en av de första, som var ett av de stora bevisen på att jorden roterar runt sin egen axel. Arkitekturen var helt superfin, framför allt i den gamla "kyrkdelen" men jag gillade inte riktigt kryptan, där man kan hitta alla dessa kändisar. Det kändes lite fel att gå omkring och fota folks gravar, hur respektfullt är nu det?




Lunchtid, men denna gång satsade vi inte lika mycket på maten - det fick bli hamburgare på McDonalds. Det  var ändå rätt kul, i och med att det är så dyrt att äta hamburgare i Schweiz, då en big mac meal kostar minst 11.50 här. Till näst var det dags för Place de la Concorde, enhetsplatsen. Lite gulligt namn, även om platsen inte kan beskrivas som gullig. Kopiösa mängder guld och superpampigt skulle kanske vara mer lämpliga. Därifrån gick vi genom den vackra men regniga Tuilerieträdgården, undvikandes alla gatuförsäljare som denna gång inte sålde minieiffeltorn utan det mer lämpliga paraplyer, för att nå det ofantligt stora Louvre palatset.

 

Man skulle kunna tro att det tar en evighet att komma in till Louvren, men fastän kön var lång, gick det förvånansvärt snabbt. Väl inne skildes vi åt för att alla skulle hinna se just den den ville under de två timmar som vi hade på oss att titta på allt. En kort sak kan sägas: man hinner inte med typ någonting på två timmar, även om vi nog gjorde vårt bästa. Extra svårt blir det dessutom om ens kameras batteri plötsligt bestämmer sig för att den fått nog, och kameran dör. Här kommer ändå en del av det som jag såg:

 

Mycket vägg för liten tavla

Mycket ram för lien tavla 

 

Efter att vi hittat varandra igen var det bara att snabbt åka till hem till Cinderella och hämta väskorna och sedan åka till tågstationen, stiga på i förstaklassvagnen och sitta och gotta oss i våra stora bekväma förstaklassäten och glatt vinka av Cinderella. Hemfärden var hur kul som helst, med finare mat (om än kylskåpskall) än på de flesta flyg jag varit på, med förrätt (grönsakspaté med blodgrape och crème fraiche) huvudrätt (sik(?) med risotto och sås) och efterrätt (vispig panna cotta med sylt) och även efterkommande te eller kaffe med choko. Najs!