Sion del 1

Det är inte bara sommaren som är kort, det gäller även den tid som jag har kvar här i Lausanne! Ingen tid att förlora tänkte jag och begav mig dagen efter Weisshorn, en aning öm i fötterna ännu, till Sion, kantonen Valais huvudstad (med hela 30 000 invånare!) Orsaken till att det var just denna dag jag åkte var för att denna dag ordnades det en kofight, eller hur man nu skulle kunna beskriva det bäst. Oroa er inte, det här inlägget kommer inte att påminna på något sätt om tjurfäkningarna i Pamplona (utom att det finns kor).

Jag tog alltså tåget tillbaka till Sion, där jag blev extremt förvånad av att se att alla bagerier i stan var öppna! I Lausanne är allt stängt utom de som finns vid järnvägsstationen, och de är superdyra. Att jag dessutom just då inte hade tagit med min vanliga lunch med; bönsallad, utan denna gång faktiskt hade lite god ost och paprikabitar att gnaga på, tillsammans med den sorgliga brödkant som jag hade hoppats på att jag skull hitta. Jag hittade mycket mer än så, och valde ett bröd som så supersmaskigt ut.

Därefter började jag gå runt och titta på staden. Kogrejen hade börjat klockan nio, och skulle ha paus under lunchen, och klockan var elva, så jag tänkte att jag skulle passa på att titta på staden innan jag begav mig till området, som låg en bit utanför staden (jag hade en vägbeskrivning med mig). Ganska snart hittade jag turistinformationen som förstås var stängd (varför är de alltid stängda på söndagar när jag skulle tro att betydligt fler skulle besöka den på en söndag än säg en tisdag?? Snåla schweizare som inte vill betala dyra löner!), men som tur hade de en broschyr utanför dörren med en liten guidad rundtur som jag passade på att gå.

Den guidade rundturen ledde mig så småningom uppför en brant backe och plötsligt stod jag mitt emellan de två slotten i Sion, Chateau de Tourbillion och Chateau de Valère. De ligger på två naturliga kullar/berg (klart att berget är naturligt) och enligt utforskningar har de varit till och ifrån bebodda ända sedan istidsglaciären smalt. För mig var det alltså bara att börja vandra uppåt. Uppåt, uppåt, uppåt. Där blåste det rätt bra men det gjorde inte så mycket, när man blev varm att promenera. Dessutom var vinden ganska varm.

Hur det hade sett ut.

Jag började med att gå till Tourbillon, som byggdes i slutet av 1200-talet som boende år biskopen som bodde i staden. Så gott som allt utom stenmurarna förstördes i en brand i slutet av 1700-talet och först på 1970-talet börja restaureringarna av det. Nu ser det mest ut som någon slags halvfärdigt kung Arthur-projekt.

Jag gick omkring på kullen och tittade på allt som fanns där. Där fanns en massa saker som man kunde fascineras av om man bara ville det. Som att där på kullen kunde man hitta minst två olika sorters kaktusar eller att en del av fetknopparna såg ut som rosor eller att bakom en av de få dörrar som fanns där kunde man hitta en gräsklippare. I ett av "rummen" fanns en kontainer som bara kunde ha kommit dit genom att flygas dit; dörrarna var för små för något annat. På sommaren finns där ett kafé skulle dock inte vilja jobba där med en så jobbig arbetsväg!