Sion del 2

Så småningom tyckte jag att jag hade sett Tourbillon och gick till Valère i stället. Valère är en fortifierad basilika som byggdes i mitten av 1000-talet. Där bodde munkar ända fram till franska revolutionen och hundra år senare blev fortdelen en del av Sions historiska museum, medan kyrkdelen fortfarande är i användning. 1984 blev kyrkan klassad som liten Basilika av Johannes Paulus II. I kyrkan finns en av världen äldsta fungerande orglar som är från 1400-talet. Det var den historielektionen. Kyrkan renoveras så det var svårt att få fina bilder utan att även få med en ful byggnadställning vare sig  man tog foton utomhus eller inomhus.

 

Museet var litet men mysigt och hade en hel del intressanta saker. Som en kyrklig duk full med dödsskallar, ett typiskt motiv på 1400-talet eller något sådant. De hade även största delen av en kostaty i  naturligt format, något som visade att kor har varit viktigt i trakten rätt länge. Dessutom hade de en rad av uppstoppade kohuvuden på kor som vunnit kofighten i finalen. Lite udda tyckte jag.

 

Hur det så ut i sin krafts dagar... Måste ju ha känts tryggt att
bo i Sion vid den tiden, så mycket fästningar som det fanns.

Tick tack tickade klockan iväg. Klockan var redan över två, och jag som skulle vara och titta på kor redan klockan ett! Hups! Jag hade kollat dagen innan att det skulle gå bussar till Aproz där den skulle hållas, men när jag kom till järnvägstationen visade det sig att nästa buss skulle gå knappa två timmar senare vilket skulle innebära att jag skulle missa så gott som hela evenemanget. Jaha, då återstod plan B, att gå dit. Jag hade som sagt skrivit upp vilka vägar man skulle ta och tittat på kartor, men vad jag inte riktigt hade tänkt på att vissa vägar kanske är lite större landsvägar, sådana som fotgängare inte är så välkomna på. Så där som motorvägar. Så min plan var inte helt perfekt, jag kom inte över floden där jag tänkt utan fick nöja mig med att gå på andra sidan på en motionsstig, efter att ha promenerat genom det öde fabriksområdet av Sion och förbi deras flygfält.

Och jag gick. Och gick. Och gick. Som tur var ju marken rätt flack, men sanden vid flodkanten var mjuk så det tungt att gå ändå (Ville inte vara i vägen för de som motionerar, och dessutom skulle jag ju då eventuellt missa vad som hände på andra sidan, och därmed missa viktig information. Så småningom insåg jag att kanske om jag kan se Aproz utanför Sion på min karta över hela Schweiz kanske det inte är ett så kort avstånd ändå. Mitt mod sjönk. Sedan hittade jag en skylt med promenadrutter och mitt mod sjönk ännu mera. Klockan var halv fyra och skulle det ännu ta en knapp timme för mig att komma fram, skulle så gott som allting vara över när jag väl kom fram.

Men jag är envis som en röd gris, om inte mera. Jag hade kommit hit just idag för att få se på kor, och nu ska jag se kor idag också. Jag fortsatte. Efter fem minuter hörde jag något som äntligen visade att jag började närma mig, nämligen ekon av något som sagts i mikrofon. Jag skyndade mig. Snart hörde jag även ljuden av de klockor som alla schweiziska kor har runt halsen och strax efter det kunde jag se en massa bilja och folk som gick omkring.Där är det! Äntligen! Problemet var ju bara det att jag ju fortfarande var på fel sida och ännu hade jag inte sett en bro att ta mig över med, och utan bro skulle man inte komma över. Så jag fick lov att gå vidare. Efter ytterligare en kvart var jag över på andra sidan  och kunde äntligen få se vad en kofight egentligen går ut på.

En kofight går ut på att ett visst antal kor förs ut på en tom plan och sedan börjar stångas. Orsaken till detta är att de är Val Herens-kor, som är hur snälla som helst, utom när det gäller andra kor de inte känner, det vill säga andra kor de inte vet rangordningen på. De slåss alltså för att se vem som är högre i rang, och gör det även ifall de inte finns i ren rink med publik. Människan har bara gjort det till underhållning och ser till att en ko bara slåss med en annan samtidigt och tar bort kor som redan fått sin rang och därmed inte slåss mera. Ingen kor blir egentligen skadad, men det kan ju tänka att de har lite ont i huvudet efteråt. Det de egentligen gör är ju att trycka huvudena ihop och se vem som går mest bakåt.

Tillhörigheten är viktig, vilken ko är din?

Det ordnas först en del kvalificeringsrundor, som den jag var på och finalen ordnas sedan i oktober efter korna tas ner från alpbetet. Tävlingen ordas i sex olika olika viktkategorier. Vinnaren kröns till "la Reine des Reines", drottningarnas drottning  ära tillkommer ägaren. Det verkade var mest ett evenmang för ortsborna och jag såg ingen som så sådär extra turistig ut. På plats fanns även en del evenemansförsäljare som sålde inte bara raclette, vin, öl och kaffe utan även godissnören och annat att hålla barnen upptagna. 

Jag var där en dryg timme innan jag tyckte att jag hade sett tillräckligt, och hade då sett ett par tre olika matcher mellan dryga trettio kor. Jag gick tillbaka till Sion. På vägen hittade jag en skylt som sade att det skulle vara omkring 5 km till Aproz. Tydligen hade jag gått 10 km plus allt det som jag gått innan. I och med detta tyckte jag att jag definitivt hade förtjänat något lite extra och passade på att köpa en florentin att äta på tåget tillbaka, när du bageriet var öppet. Och ett till bröd för morgondagen...