Rheinfall

Påsk. Det var ju nog ett tag sen det var, men först nu kommer jag för mig för att berätta vad jag gjorde. Jo, jag vet att jag har blivit slarvig på sistone, men om ni skulle ha lika fint väder skulle ni också låta datorn vara för ett tag.

Kylskåpet fullt med gottgott!

Långfredagen gick relativt händelselöst förbi, Berra och Patrik gav sig iväg tidigt iväg till Frankrike för att göra sin Grand tour där, medan Emelie steg tidigt upp för le grand tour de l'Italie. Var franskisen var visste ingen, men hans nycklar hängde inte i dörren som de brukar när han är på sitt rum. Jag steg tidigt upp och började min långa fredag så som jag brukar, med att städa. Det passade ju alldeles utmärkt eftersom jag skulle få besök veckan efter och inte egentligen skulle ha så mycket tid att städa senare om mitt program skulle gå som planerat. Jag började med mitt rum och badrummet, för att sedan ge mig på den stora utmaningen köket, där det hade samlats stora högar med disk sedan ett par dagar tillbaka.

När allt detta var gjort var klockan redan tre och jag gav mig på att omorganisera mitt skåp och torka av alla ytor fick jag en chock! Plötslig kom det ljud från lägenheten och ut struttade frankisen ur sitt rum, som om han just hade vaknat och såg extremt förvånad ut över att se mig i lägenheten, antagligen lika förvånad som jag såg ut. Tror att även han trott att han var ensam i lägenheten...

***

Påsklördagen. Hade tillbringat hela fredagen med att städa och annat tråkigt innan jag får besök på min födelsedag och var ivrig att göra något kul. Det var mulet och fuktigt så valet föll på Rhenfallet, det största vattenfallet i Europa. Där var det säkert också vått så då gjorde det ju inte så mycket. Rhenfallet är 150 m brett och har en fallhöjd på 23 m.

För att komma till fallet måste jag ta tåget till Zürich och därefter byta till lokaltåg för att då komma till Schloss Wörth, slottet som står och lutar över fallet majestätiskt. Sedan är det bara att gå över bron som går över strax före det stora fallet (hur har de lyckats bygga den, inte kan de ju stänga av vattenmassorna??) och kan då lätt traska längsmed strandkanten. På en stig nog, oroa er inte det var inte en chans att jag skulle kunna ramla i.

Klippan mitt i fallet, sett uppströms ifrån.

På andra sidan fanns det sedan en hel del olika saker att göra, köpa udda souvenirer förstås men framför allt olika guidade turer av fallet, främst med olika båtar. Jag valde att åka ut till mitten av fallet, där det fanns två små "öar" eller klipputsprång som ännu inte nötts ner trots de maffiga vattenmassorna. Tyvärr bestämde sig även en hel turistbuss (om den inte var fler än så, 2 kanske till och med) med indier också att åka dit samtidigt vilket gjorde att man hade kanske max 5 minuter att vara på toppen av klippan efter att ha tillbringat 15 minuter att stå i kö i en hal trappa med ett konstant regn från vattenfallet. Nåh, i alla fall var de väldig vänliga och tog fina bilder på mig. Gick sedan tillbaka till andra sidan för att titta på fallet därifrån, det är bara så stort att det är svårt att få grepp om det.

En annan sak som är rätt intressant är hur vänliga folk kan vara när de inser att man är en ensam turist utan någon annan som kan fota en. Jag har märkt det förut, men kanske nu när det var påsk så var folk vänligare än vanligt. I alla fall så fick jag mycket hjälp med att bli fotad och fick även ett par tips på hur jag skulle få bilderna att bli ännu bättre... 

Tillslut började allting stänga och jag insåg att det var dags att börja bege sig hemåt. På tågstationen träffade jag ytterligare en ensam turist som kommit ända från Singapore. Inte för att få se på vattenfallet enbart, hon var på en konferens i södra Tyskland men hade haft en ledig dag och bestämt sig för att komma hit. När mitt tåg kom skildes vi åt, glada av att ha haft en trevlig pratstund. På tåget hade jag dessutom tid att äntligen få äta min supersmarriga påsksallad med jordgubbar, avokado, fetaost och bönor över rucolablad. Slurp!