Oj oj vad jag har varit idog... Så idog att jag
inte hunnit riktigt ens berätta hur idog jag har varit. Eller alldeles slut för
att orka berätta, beroende på vilken tidpunkt man tänker på.
Det finns en fördel med att tappa bort sig: man får se de lite intressanta dodgy endes |
Helt snyggt, det här var en del av en tunnel... |
Gjorde på söndagen något jag länge planerat. Jag
promenerade runt omkring i Sauvabelin, ett grönområde i norra Lausanne. Pappa
tvingade mig att lova gå dit i något skede (han tog väl sig en tur ditupp när
mamma tog det lugnt på hotellet eller så), men först nu har det blivit av. Och
det var inte utan problem, men ack så värt det.
Mitt stora problem var samtidigt dagens läxa:
Följ vägskyltar ifall det finns till det ställe du ska. Försök inte vara
smartare än vägskyltatna och gör dig din egen väg framför allt om kartan saknar
vissa essentiella vägar. Jag gick för en halvtimme omkring på en mysko väg
tills jag kom fram till Sallaz - en metrostation - och jag insåg att jag var
totalt lost i och med att kartan antagligen inte var uppdaterad på ett tag.
|
Så jag tog metron tillbaka till centrum där jag
for en sväng via Mon Repos-parken, en mysig liten engelsk park där man bland
annat hittar ett fågelhus med papegojor och annat skoj men också en ruiner av
ett torn, som uppkom på 1800-talet när några gubbar hade tävlig om vem som
kunde bygga den finaste ruinen... Bra att folk hade något att göra på den tiden
också.
Vidare därifrån kom jag småningom till Savabelin tornet, ett 35m högt torn på en kulle (men i och med att kullen finns på en sluttning blir ju höjdskillnaden till Genèvesjön betydligt mera) med en trappa byggd enligt Leonardo da Vincis ritningar, helt och hållet i trä. Ganska tufft och superfin utsikt!
Annars är det inte särskilt mycket som händer här, bara vardagens gång och så... Börjar äntligen tycka om åtminstone en del av kurserna (franskakurserna inte inräknade, jag ogillar dem inte, men så gillar jag dem inte heller. De är som icketid, det vi gör på dem i en timme skulle vi göra på 10min i Finland... Eller vad säger ni om att tala om vad olika djur säger på franska i 30 min?) när det är exakt en månad kvar. Och det betyder också att det är bara en månad kvar för Lassie innan hon åker hem, de flesta andra jag känner stannar för ett år. Ikväll skall vi fira Thanksgiving, vi är 4 flickor och en av de andra är från Utah och har lovat laga en riktig Thanksgivingmiddag för oss andra. Ska blir riktigt intressant...