Le Bourru

Nu på veckoslutet var det den årliga vinprovningsfestivalen i Gland (Gland, hah, tur att jag inte är engelsk och bor där, tänk att bo på ett ställe som betyder körtel). För 15 fr fick man ett glas och sedan var det bara att börja gå runt i de olika cavaux och börja smaka. Som tur var kunde jag ju nästan stoltsera med att vara en vinkännare när jag ju för någon vecka sedan var på vinmuseum och kunde upplysa mina vänner om all världens onödiga fakta om viner, som till exempel att rosévin inte är en blandning av vitt och rött utan röda druvor som man behandlar på samma sätt som när man gör vita viner.

 Det ironiska är ju dock det faktum att jag inte är en så stor vinmänniska. Jo klart att jag kan dricka ett glas eller två, men oftast föredrar jag nästan limu (speciellt om det är muminlimu man talar om) såvida det inte är något sött och gott efterrättsvin. Vitt vin tycker jag lätt blir för mycket på den sura sidan, medan röda viner lätt blir beska. Men när nu inte jag får kunskapa som jag tänkt i mina studier tar jag vad jag får och kunskapar i allmänbildning och kultur istället.


Från Lausanne hade det ordnats en grupp som for tillsammans på det här evenemanget, men jag hade missat sista anmälningsdagen som vanligt. Jag bestämde mig dock på fredagen att åka dit i alla fall och bilda mig och förhoppningsvis sedan träffa någon bekant där. Så jag tog tåget till Gland, köpte mitt vinglas och tog bussen till startplatsen för vinturerna.

Där var det bara sedan att se ut som om man visste precis vad man höll på med. Jag tog en minibuss upp till en vingård tittade runt vad de andra gjorde och gjorde sedan samma sak, sträckte fram mitt glas och med den lilla stolthet jag har som vinkännare fråga vad för slags vindruvor de har. (vanligaste är Pinot Noir för rött) och den typiska vaudiska Chasselas för vitt vin) och lät vinägarna hälla i ett par matskedar med vin i mitt glas. Sedan var det bara att se ut som en riktig vinkonnessör, att först dofta och sedan smaka.

Där bjöd de även på pumpasoppa, den godaste jag någonsin ätit (vilket kan kort sägas att jag typ bara ätit pumpasoppa i Schweiz, men nog tillräckligt mycket här för att uppskatta en verkligt god soppa. Ibland kan den nämligen vara lite lustig.) med bröd och rostade kastanjer. Dessutom hade de provsmakning på ostar och korvar. Och sa jag redan viner? :D

Dagen var väldigt varm, när jag for iväg funderade jag faktiskt på om jag alls skulle ta med min jacka. Solen sken som den inte har gjort på över en vecka samtidig som det var tillräckligt svalt för att se bergen på franska sidan. Det är alltid så vackert när solen skiner på alptopparna och snön där uppe. Någon sa till och med att man kan se Mont Blanc men jag vet inte hur den ser ut så jag beundrade allmänt de vackra topparna.

En titt in i några andra vingårdar, sedan tog jag en minibuss tillbaka till startplatsen. Där träffade jag en del bekanta, från gemensamma middagar eller alla de evenemang som ordnas av utbytesgruppen. Jag raskt började stalka dem vilket de dock inte hade något emot. Vi tog tåget, ett såndärt tåg som man hittar i många städer och som erbjuder guidade rundturer, och åkte vidare till nästa vingård. Och sedan till nästa.

De olika vingårdarna erbjöd olika tilltugg, bondsoppa med kål, raclette, pizza eller friterade bläckfiskringar. På de flesta ställena måste man betala för det man åt, så vi åkte upp igen till stället med den supergoda (och gratis) pumpasoppan. Där var det nästan som att sitta på restaurang, vi satte oss ner och åt soppa och kastanjer och ost och alltid när vi druckit upp vår lilla slatt vin kom en kvinna och frågade om vi ville smaka på ett annat vin. Vilken service!

Chokofontän. Mmmm!

Så småningom hade till och med den törstigaste fått sig sitt lystmäte av viner och vi började gå till vingårdar mer baserat på vad de erbjöd annat än viner. Så hittade vi vingården med choklad och som sålde de sötaste smycken man kan tänkas sig, ringar i form av  cupcakes och tekoppar. Där hängde vi ett bra tag, ätandes chokofondue och klappandes en extra söt hund.



 Snart var det dags för oss att ta bussen tillbaka till tågstationen och åka tillbaka till Lausanne, där det på kvällen sedan skulle vara dags för Halloweenfest. Strax innan fick jag dock var med om något som jag väntat på under hela min tid i Schweiz: en joddelkör!

Slutet gott allting gott, till och med jag hittade tillslut två viner jag gillade - två efterrättsviner.