Blött i Basel

Plötsligt efter en lång och jobbig höst är det äntligen jul! Och nu när min hemfärd är så nära att man nästan kan ta på den, känns det plötsligt som om jag inte hunnit göra tillräckligt. Kort sagt så fick jag en mini medelålderskris, eller kanske nog mera en utiskris. För att bota detta bestämde jag mig raskt för att åka till ytterligare en julmarknaden, den i Basel som sägs vara en av de allra största. Orsaken att det blev just Basel var att jag hittade ett erbjudande med tåg, spåra i Basel, en mugg glögg och ett handmålat julpynt för 51fr - när bara tågresan i vanliga fall skulle ha kostat 61.

Så inget att förlora tänkte jag, kollade upp några museum som lät coola (ett om mediciner, dess tillverkning och allmänt om kemikalier, och ett anatomiskt museum som beskrevs som att man kommer ut därifrån lätt grön av allt man sett, men väldigt fascinerad, båda universitetsmuseum och hade delad biljett). Dessutom hittade jag i min anteckningsbok där jag skrivit allt möjligt jag hittat i guideböcker innan jag for iväg att det strax utanför en notering om att ett stort romerskt museum - gratis - fanns precis utanför. Som ni kanske har börjat märka intresserar jag mig väldigt mycket för romartiden, så jag var hur nöjd som helst när jag gick och lade mig kvällen innan.

Basels järnvägstation.

Glad i hågen satte jag mig i tåget följande dag, glad att jag valt min aning mindre fashionabla men regntäta jacka då det regnade (utomhus alltså inte inne i tåget). Väl i Basel tog jag tåget ut till Kaiseraugst, den lilla byn där Augusta Raurica, den romerska museet ligger. Väl framme visade det sig att orsaken till att det var gratis var för att allting var utomhus, med undantag för resterna av ett badhus och resterna av ett kapell sam prästens eget badhus. Det regnade fortfarande. Men wow vad tufft!! Jag försökte gå så snabbt igenom allting så jag skulle hinna med resten också, men jag hade ju totalt missat formatet.

Medicinar kit anno romartid.

Allt-i-allo-grej. Tandpetare
och öronputsare samtidigt 

Se Tyskland på andra sidan Rhen

Romersk teater, fortfarande duglig.

Helgedomen vid Grienmatt...

... såg antagligen ut så här

Amfiteatern för gladiatorspelen...

... var mer imponerande förr.

Templet vid Schönbühl

...stod då stolt upp i skyn

Efter två och en halv timme i spöregn kunde jag konstatera följande
1) min jacka är definitivt INTE regntät (framför allt i armhålan, vilket jag fann lite märkligt)
2) det är heller inte mina skor
3) sträckorna är betydligt längre än jag trott
4) det är mycket mer fascinerande än vad jag trott (och då var jag ren säker på att det var intressant)

Tydligen är min jacka inte
bara icke-regntät, den lossar
dessutom färg...

Delar av det silver som hittades.

I det här skedet började det kännas som om det skulle börja vara dags att gå in lite någonstans. Så jag hittade min väg till det romerska museet och passade på att ta av mig min i det här laget rätt så fuktiga jacka (och försökte dölja de värsta fuktfläckarna på min tröja genom att nonchalant svepa min halsduk om mig. Själva museet var sådär, de hade en stor samling silverföremål som gömts då germanerna kom på 350-talet och som hittats först på 1960-talet, och en tillbyggnad som var utformat som ett litet men verklighetstroligt romersk hem, med ett atrium i mitten.

Atrium och samtidigt köksträdgård

Kök och latrin samtidigt. Praktiskt sätt
att bli av med avfall, eller att försäkra sig
om att hålla vikten, ta en smörgås på toa.

Efter att då ha sett så gott som allt som kunde ses i Kaiseraugst tog jag mig tillbaka till Basel, en sisådär 2 timmar senare än beräknat. Jag insåg att såvida jag inte ville springa igenom hela Basel för att hinna till det anatomiska museet innan det stängde och sedan springa till det farmakologiska museet och snabbt gå igenom  det innan det stängde så var det något som fick vara den här gången. Lite ledsen var jag dock, båda verkade de ju att vara supercoola och intressanta. Men det får bli till nästa gång










Istället tog jag mig gott om tid att upptäcka julmarknaden och att försöka hitta det ställe där jag skulle få mitt handmålade julgranspripel (som visade sig vara något av det fulaste jag sett på den fronten, och tro mig jag har sett en hel del). Och visst var marknaden vacker, men jag måste nog erkänna att för mig är den mest magiska julmarknaden den första jag var på, den i Montreux. Kanske det bara var för att det snöade eller för att jag hade så underbart sällskap med mig, men jag tyckte att den kändes mer genuin. Att den dessutom hade mer fokus på mat och handgjort julpripel än de andra med sina glittrande iPodskal till salu kanske också hade något med saken och göra. I alla fall med kombinationen med rätt så fuktiga kläder i det här skedet, samt att jag skulle flyga relativt tidigt nästa dag så var jag rätt nöjd med att tillbringa dryga tre timmar på vift i Basel och sedan ta tåget tillbaka till Lausanne.

 

Julmiddag? Bratwurst m. bröd och glühwein

I Lausanne var det ännu en sak som fanns kvar att göra innan jag åkte hem; att säga hej då till Lassie. Fast det kändes konstigt, vi har setts så mycket under de tre månader vi känt varandra att det nu kändes extremt konstigt att försöka säga hej då. Svårt att till och med ta det på allvar. Men allvar är det trots allt, när vi nästa gång ses vet ingen av oss, kanske om jag far och hälsar på eller när hon kommer och jobbar som engelskalärare i Europa när hon blivit klar med sin magister. Vi får väl se.

Juliver

Tiden rusar iväg, samtidigt som när jag står mitt i tiden ser hur den segar sig förbi. Snart har jag varit här i 3 månader och imorgon är det dags för mig att åka hem för julen. Kan knappt vänta på det, inte för att det är något fel med att vara här, men för att jag ser så mycket fram emot att få härja med Prylen och Maya the Bee, precis som när vi var mindre. Precis som då kommer vi baka pepparkakor och som alltid slutar det med att jag tappar nerverna och blir arg, oberoende om jag är 2, 12 eller 22, och kvällen innan julafton klär vi julgranen tillsammans medan mamma och pappa redan har gått och lagt sig och sedan försöker vi pynta resten av huset på ett så kreativt sätt som möjligt, helst med jultomtar vi gjort i dagis. Kort sagt älskar jag julen, knäckkokandet, inpaketering av julklappar som man är så nöjd med att man knappt kan vänta till julafton utan helst av allt skulle vilja ge julklappen genast så man får se hur rätt man träffade.

I år kommer julen vara extra efterlängtad i och med att jag får se alla efter en så lång tid. Mycket har hänt sedan jag for, samtidigt som det mesta kommer vara det samma. På julafton kommer vi som vanligt att fira jul hos fammo och som vanligt kommer alla äta mig fullproppad på förrättsbordet, Kuzin Vitamin kommer att smaka på lutfisken för att han inte kommer ihåg om han gillar den eller inte (han gör det aldrig) och Iddeli kommer hålla ett brandtal för hur god den köpta morotslådan är. Att jag lyckas äta mig fullproppad är också en liten bedrift eftersom min bästis på alla släktträffar, lilla Nutta kommer ha ätit färdigt på fem minuter och sedan vill leka med mig och lilla Pillerill.

När jag kommer hem, kommer jag att ha ett fullt sjå med att hinna med allt som vi normalt gör på flera veckor. Allt måste fixas, julkrubban och nativitetssetet, jultomten i gips som jag gjorde när jag var 4 (och vars hudfärg luktade superäckligt) skall upp i köket bredvid telefonen. Alla de fulaste tomtarna skall upp på TV:n för här ska alla få vara med. Och så måst jag köpa julklapparna som jag inte redan köpt (borde kanske ha köpt via nätet med postning till Grani - ingen övervikt här inte).(Jag älskar så julen, tiden när man får shoppa glatt utan förbehåll för man ger bort, i alla fall det mesta).

Jag ser nästan till och med fram emot att få städa mitt rum, jag fick så bråttom när jag for, först i september när jag just och just nästan fått färdigt mitt nya rum, och sen i november när jag skulle packa min väska på 30min. Mitt rum är så fullt med saker. Efter att ha levt tre månader med så gott som ingenting känns det väldigt konstigt att se ett rum så o-zenaktigt. Inte för att jag vet vad jag skall göra åt det, inte vill jag slänga min stensamling, eller alla andra viktiga saker som jag har kvar av en orsak. Har ju dessutom på gång en ny samling - en samling av alla fina glasbitar som jag hittat på stranden av Genévesjön.

It ain't over til it's over

lördagskvällen satt jag och Lassie på tåget hem från Lavey och var ganska melankoliska. Dagens äventyr hade varit vårt sista gemensamma, för på onsdag åker jag hem och på fredag inleder hon sin tur genom Europa, innan hon så småningom åker tillbaka till Australien. Tre månader låter som så lite men tillsammans har vi hittat på än det ena och än det andra roliga buset, och att allt detta snart var över kändes ganska konstigt.

Men när vi satt och smådeppade tillsammans slog det oss plötsligt att det inte behöver vara över. Resan till Lavey behöver inte vara den sista, vi har ännu tid att göra något kul. Så vi bestämde oss för att åka på en tur till Bern, innan man lämnar Schweiz så borde man ju ändå ha besökt huvudstaden. Och efter att jag och George senare hade ätit middag tillsammans (vi hjälper varandra att städa kylskåpen innan vi åker) så var även han med på planerna.

En affär hade levande ljus i
fönstret

Bern på en söndag. I allmänhet kan man väl säga att söndagar inte är mina favoritdagar. Dels för att det ju naturligtvis innebär att veckoslutet börjar lida mot sitt slut, men också för att det finns så lite att göra på söndagar här, alla butiker är stängda nämligen. Men vi hade tur, för just den söndagen som vi var i Bern hade de julöppet och vi utnyttjade det till fullo, genom att köpa julklappar, gå på wc osv. osv. När man dessutom slår ihop det med julmarknad , så kan det ju inte bli helt fel. (Även om jag gillade Montreux julmarknad mera)

Minimat för dockhus, så coolt med t. ex.
miniägg, minibaugetter och små korgar.

Aah! Churritos! Har inte ätit sådana
sedan två gudföräldrar bjöd mig till
Spanien, och har drömt om att få äta
sådana doppade i choko. Mmm!!

Zytglogge

En av väldigt många fontäner
(en varje 25e meter eller så)
på¨samma gata)

Vi tittade förstås också lite på stan och gick till bärenpark, men de små söta nallarna som man kan se på alla vykort i staden sov son skönhetssömn förstås. Deras nya, större bur verkade dock inte ha något som kunde klagas på, stor och fin som den var.

Lavey-les-Bains

Xchange (en grupp som ordnar program för utbytesstuderanden) ordnade sin sista resa till Lavey-les-Bains, ett spa i Valais med de varmaste källorna i hela Schweiz. Jag och Lassie tog oss dit tillsammans med ett tiotal andra för att för ett tag glömma mörkret, kylan och stressen med allt vad tenter innebär.

Vi tog tåget till St-Maurice, där jag var med mamma och pappa i oktober och därefter väntade i en knapp halvtimme innan bussen till Lavey kom. Väl på plats fick vi alla ett plastkort, ungefär likadana som på Sverigebåtarna och blev upplysta att om man checkar ut mer än tre timmar efter att man checkat in måste betala åtta frang extra för varje halvtimme man går övertiden. Punktlighet viktigt alltså, men vad är nytt i Schweiz.

Baden var underbara. Med vattentemperaturer varierandes mellan 30-36 grader och olika former av massageplatser och bastu (som tyvärrluktade eukalyptus, vilket ju nog i sig var en trevlig doft, men kändes fel i en bastu) och hammam kunde man inte annat än att njuta. När man väl tröttnade på att njuta kunde man dessutom lyssna på undervattensmusik (mest klassisk så rätt avslappnande det med) eller leka i cirkelforsen, där man med vattenströmmar i utkanten av en minibassäng i mitten av den stora ledde alla att öka snabbt runt runt och ha problem med att komma bort därifrån när man blev yr.

Det som var roligt med stället var att där fanns alla slags människor i alla åldrar. Där fanns familjer på en rolig simutfärd, tonåringar som såg till att badvakterna hade ett jobb, romantiska par som imponerade på mig genom att kunna simma förbi tätt ihopslingrade och pensionärer med imponerade håruppsättningar (för att förhindra att håret blev vått).

Trots att stället passade många, kan stället var en besvikelse
för andra när man inte får simma varken naken, i klänning eller i halare!

Tre timmar kan verka kort, men sist och slutligen var det ganska lämplig tid. Jag hade som vanlig svårigheter med att gå upp ur vattnet och inse att tiden faktiskt gått, men fick definitivt hjälp på traven att komma upp ur bassäng när jag såg något suspekt brunt och avlångt flyta förbi. Usch!

Långa dagar i Lausanne

Den thailänska paviljongen
såg en aning malpladerad ut
i snön...

Lördagen var en tidig dag. Pupsi måste på jobb tidigt, vilket innebar att Bananen och Fifi också måste ut tidig. Så vi åt frukost hos mig, innan vi tog bussen till Ouchy, som säkert måste vara den vackraste platsen i Lausanne. Där lekte vi paparazzin och tog foton minst varje femte steg. Därefter gav jag en liten kort guidad rundtur över Lausannes gamla stad, innan vi for tillbaka till mig och åt lunch innan vi begav oss till shoppingens mecca här i trakten; outletten i Aubonne. Där tillbringade vi sedan glatt någrat timmar shoppandes dyra saker för en billigare summa. Det jag köpte mest var saffransglögg från IKEA mitt emot outletten, den glöggen är något av den godaste glöggen jag druckit!

Överraskningskonsert i Palais de Rumine

Väl tillbaka i Lausanne igen bjöd Pupsi på middag innan vi gick ut på bar. Eller de andra gick ut på bar, medan jag följde efter zombielikt, de långa dagarna och korta nätterna hade gjort sitt, och när alla andra var i riktigt dansiver när vi väl kom till diskoteket, var jag så trött att det var dags för mig att tänka på refrängen. De andra tänkte betydligt senare på refrängen, vilket ledde till av vi på söndagen alla var ganska mosiga och valde att inte göra något särskilt, med undantag för att gå lite omkring på Lausannes julmarknad.

Sista kvällen som Bananen och Fifi var här passade jag på att ha lite extra sångröst och ordnade en sitz, så långt man nu kunde gå, med kossu, punch och en totalt gluten- och mjölkfri finsk middag. Eller, den som ville/behövde en sådan meny kunde få en sådan. Toast skagen till förrätt, blinier till huvudrätt och gotlandspannkaka till efterrätt. Slurp. Kossun liknades mest vid ett avkalkningsmedel, medan punchen togs bättre emot, medan alla sånger var extremt uppskattade, ju snuskigare desto mer. (vad är nytt inom studievärlden)

Dagen efter, sista dagen av visiten, var det dags för Genéve. Vi promenerade lite runt på staden, tittade på blomsterklockan och på katedralen innan vi tog oss till Place des nations, där vi kunde beundra dels den "minförstörda" stolen och alla världens flaggor. Visade sig faktiskt att jag varit precis bredvid det när jag var och röstade för kommunalvalet, harmt att jag inte visste det då! Lite senare var det dags att vinka av Bananen och Fifi när de steg på tåget till flygfältet, medan Pupsi och jag kunde ta tåget tillbaka till Lausanne, alldeles utmattade.

Magisk med Montreux mysiga marknad

Efter att ha blivit alldeles nerkylda av att gå omkring på Chillon, där enda skillnaden mellan att vara utomhus eller inomhus var att det var snäppet ljusare utomhus och lite mindre snö inomhus, var vi alla glada att få hoppa på tåket, Julie för att åka tillbaka till Grenoble och vi andra till Montreux där vi träffade Pupsi som studerat färdigt för idag.


Montreux julmarknad var magisk! Snön föll ner i stora flingor, och medan man gick förbi alla små hytter som sålde än det ena och än det andra, allt från handblåsta julgranskulor i glas som gjordes på plats till ilsket glittriga iPhoneskal, med ett glas med varm vin chaud (som glögg men med mindre kryddor och starkare vinsmak), glömde man helt hur kall man var och hur man inte gillar fallande snö. Jag var  bara i nuet och njöt att få vara i en sån magisk värld, där man kunde få stå bredvid Freddy Mercury och tillsammans njuta av julstämningen (det finns en staty av honom i Montreux, då Queen hade sin inspelningsstudio här, som även  Deep Purple med flera lånat, sången smoke on the water lär faktiskt ha blivit till i Montreux, när bandet såg rök glida ut på Genevesjön under en brand)

När jag dessutom för första gången kände att jag faktiskt hade lärt mig något under de knappa tre månader som jag varit här, kändes det ännu bättre. Jag kunde själv på franska beskriva vilken pappersadventsstjärna jag ville ha, och fick till och med beröm för min franska av Pupsi (han är så söt och pupsi!), men den stora grejen var att jag kunde tala med en marmeladtillverkare om hans geléer och syltar och fundera vad som rödvinsgelén skulle passa till (kött, men framför allt till vilt). Jag insåg att även om jag inte på något sätt kan franska, så börjar jag åtminstone komma in i den kulturella franskan. Jag förstår sammanhang, och det tycker jag är viktigare än att kunna tala perfekt franska. Fransk grammatik kan jag lära mig var som helst, men den kulturella aspekten kan man bara lära sig på plats.

När vi sett hela marknaden for vi tillbaka till Lausanne. Planen hade varit att vi skulle äta frukost på det mest kända/bästa crêperiet i hela Lausanne, känt långt utanför kantonens gränser (åtminstone om man får tro TripAdvisor), men då det öppnade först till Lunch, tyckte vi att en eftermiddagscrêpe skulle passa bra i stället. Då vi klämt  i oss en hel del provsmakningar i Montreux, som ost, sylt, kokoskakor och en massa annat sött, och då vi planerade att dricka varm kakao till efterrätt tog jag en salt crêpe med roquefort och valnötter, medan Fifi tog en päron och choko, Bananen ost, skinka och stekt ägg och Pupsi en specialitet med flamering och glass. Naminami! Som kuriositet kan jag berätta att de salta crêpsena var gjorda med bovetemjöl, som jag märkte vara i användning för första gången här då. Som efterrätt gick vi alltså till ett nästan intilliggande café och drack deras kända varma kakao, eller varma chokopudding som den kanske snarare borde heta. Den var urgod, och mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till Pupsis för att långsamt göra oss i ordning för middagen på thairestaurang med några av hans kompisar.