veckan som gick

Jo, jag vet att jag är lat. Har inte uppdaterat på nästan två veckor, inte för att det inte skulle finnas något att berätta, men det har bara inte blivit av. Det som har blivit av istället är några udda julklappar och en väldig massa origamiaskar och hjärtkorgar. Ifall det finns någon som känner sig alldeles förstörd av att ha väntat på att något skulle dyka upp något alldeles enastående nu när det har dröjt så länge kommer nog att bli besviken. Klart att det alltid finns något att berätta om, men inget särskilt storslaget.

Så, first things first. Thanksgiving. Vet inte när jag varit så mätt. Jenna från Utah hade lagat mat säkert halva dan för att jag, Lassie och Elena skulle få en super första thanksgiving. Sallas med tranbär och honungsrostade mandlar till förrätt, baconinlindad kyckling med potatismos, stuffing, sås och smörkokta morötter tillhuvudrätt och pumpapaj och chokopumpakakor till efterrätt. Alldeles underbart alltså! Bäst var dock, en aning förvånande, stuffingen. Det vill säga, det som man normalt sätter in i kalkonen, bestående av halvtorrt rivet bröd med buljong, lök och lite annat smått och gott,. Kommer säkert att göra det själv nångång, när ja väl kommer hem och börjar sakna alla här... Inte var det något fel på pumpapajen eller kakorna heller! Har tidigare varit lite tveksam till pumpa, mycket tack vare alla de gånger man tagit en stor portion inlagd persika och försent insett att det var pickels, men med rätt touch (det vill säga utan ättika) kan det bli hur gott som helst. Pumpa i kakor gör kakorna supermjuka och att de inte torkar så snabbt.

 

Före stor måltid.

Efter stor måltid.

 I ett försök att promenera ut att stuffingen och allt annat jag klämt i mig tog jag mig på lördagen ut till St-Sulprice som ligger västerut om Lausanne och tydligen är den plats där alla superrika men som inte vill bo inne i Genéve utan ute på landet bor. Vilka villor! Egen badstrand och båtupptagningsplats var inte ovanligt samtidigt som porcharna stod på andra sidan huset. Kände mig halvt som en paparazzi när jag i smyg tog foton över alla dessa hus, moderna och urgamla, låga och breda bungalows eller 5-våningsegnahemshus där kanske köket täckte hela första våningen.

 

Lausanne

L'abbaye de Saint Sulprice

 

Så vackert alltså hela vägen. Så döm om min förvåning när jag såg fyra små råttor ute på vift - mit i den mest chicaste delen jag sett i Lausannetraken och även de enda hittills. Nå alla har vi väl vår egna nisch, kanske de här råttorna tagit till sig vinterflugan Pekkas ord och börja leva loppan.

2 av de 4 råttorna, de två andra var lite
blyga för kameran