Fribourg: fail! del 2

Niki var tydligen emot att använda olja

Efter att ha fått tillräckligt kallt gick jag in till närmaste museum som visade sig vara Musee Espas Jean Tinguely - Niki de Saint Phalle, ett museum där två knäppgökar till konstnärer, gifta med varandra, hade sina udda verk framställda. Jean Tinguely gjorde mekaniska "maskniner" med konstfulla namn som gnisslade i hela första våningen, medan Niki de Saint Phalle gjorde färgglada konstverk i form av tavlor, skulpturer och lerarbeten. Jag gillade mer dem.

I biljetten ingick även inträde till konst- och historiska museet, som kanske mer kan namnges, "samlade kyrkliga konstverk" så gott som allt hade i något skede varit i en kyrkas förvar, var det sig en skulptur eller en glasmålning. Jag fick en Ipod fulladdad med korta snuttar om utvalda föremål i utställningen på franska och traskade sedan runt, ganska snabbt igenom hela museet, för museet om Bibeln och orienten skulle stänga klockan fem. Trots det han jag se på museet ganska ordentligt.

Mystisk knopp på mystiskt ställe

Ingen ovanlig syn: Trött mor

I museet fanns en hel del roliga saker bara man tittade noggrant, till exempel en utmattad jungfrum Maria med ögonen halvslutna av trötthet, med ett Jesusbarn man riktigt kan se hur mycket han sprattlar, två statyer av Marie-Antoinette av samma konstnär, men med två helt olika näsor (dock var statyerna gjorda en närmare 100 år efter att Marie-Antoinette hade dött, så det är kanske förlåtligt) en "undervisningslåda" för kyrkans bruk, en låda med en blodig Jesus i som man sedan till påsksöndagen kunde ta bort för att visa att han inte längre var kvar och en hel del annat. Min personliga favorit var nog det makabra uppklädda relikskelettet, men sammetskåpa och påklistrad guldmun. Lika delar fascination och obehag, men säger inte folk att konst skall beröra... Om man nu kan kalla reliken för konst.

Men det bästa av allt är att när jag skyndat mig igenom hela museet, halvsprungit genom halva centrum och sedan irrat omkring på universitetsområdet i 10 minuter innan jag då kommer till Bibeln och orienten-museet för att hitta rätt dörr, gå in och följa skyltarna, för att komma fram till följande:

Är det ett skämt?? Inte kan detta vara hela det som kallas museum?? Men det här är det jag hittade goda vänner, två glasmontrar i en universitetskorridor. Orkade inte stanna så länge för att se ifall de gömt ett stort och maffigt museum bakom en klassrumsdörr, var för besviken.