Kämpisar

Och så en kort uppdatering om mitt liv med mina kämpisar, där vårt gemensamma liv blomstrar (inga blommor dock, ingen skulle orka vattna dem). I torsdags drog Patrik och GAbriel med mig på en skrinningstur på teknologområdet. För ynka 5fr fick man hyra ett par skrinnskor och även om isen inte var den bästa (i alla fall så kan man skylla på det när man inte skrann som en mästare) så hade vi superkul. När jag sedan dagen efter kom tillbaka från mina föreläsningar blev jag upplyst om att vi skulle äta fondue till middag, tydligen hade GAbriel hittat en fonduepanna på rea och genast sett det som ett tecken på att vi skulle äta fondue.

På lördagen efter att jag kommit tillbaka från Vevey var det dags för Red Bull Crashed Ice, som går ut på att de tävlande ska skrinna igenom banan på kortast tid möjliga. Banan var ganska svår, med skarpa svängar och hinder mitt i banan; banan gick precis mitt i centrum och delar av gatorna i centrum av Lausanne var avstängda. När vi kom dit lite före 5 - evenemanget började klockan 6 och vi ville ha bra platser - var det redan smockfullt med människor. Vi lyckades dock få ganska bra platser genast vid starten och efter en del försynt boxande av killarna stod vi snart precis vid rinken, eller var man nu skulle kunna kalla det. Det var svinkallt trots vin chaud. Killarna som stod och hängde på rinken bredvid oss bara skakade.

Jag höll ut i dryga två timmar, sen var jag en isbit. Tack och lov hade jag en ypperlig ursäkt, jag hade lovat en kompis att komma på filmkväll och glatt tog jag metron ut från centrum för att se på film. Och film såg vi definitivt, vi såg the Aviator som var en evighet lång. Så lång att jag de facto missade sista metron. Inte för att det egentligen störde i och med att vi bor en metrohållplats ifrån varandra.

Ett par dagar senare var det dags för lite kämpischill när vi bestämde oss för att tömma frysen på allt onödigt och fylla den med mer nödvändiga saker. I processen försvann frysta grönsaker och fiskpinnar och ersattes med glass och kött. I denna utrensning hittades även den pepparkaksdeg som jag, George och Lassie inte orkat baka ut före julen. Vi tyckte att mars var en utmärkt tidpunkt att baka pepparkakor (inte för att kanadensarna hade någon aning om när det är lämpligt att baka pepparkakor, eller vad som helst utom fryspizza)

Raskt vände vi ihop några pepparkaksformar från en aluminiumtölk och vips fick vi hjärtan, segelbåtar, fyrklövrar och ett kandensiskt lönnlöv (Eller ett norsk, inte ens kanadensarna verkar riktigt veta skillnaden, i alla fall när bilden finns på sedlar), och följande kväll bakade vi ut dem. De må kanske inte se helt ut som vanliga pepparkakor i form av julgrisar och tomtar, men goda var de. Som en liten kombinering tyckte Patrik bestämt att dessa skulle förtäras med mjölk. Och nu var det ju gott...