Vår i Vevey

Kände för att resa lite på lördagen men eftersom jag redan hade rätt välplanerade planer till kvällen ville jag inteåka alltför lång borta så att inte all tid skulle gå åt till att sitta på tåg. Valet föll då på Vevey, en lite mindre stad mellan Lausanne och Montreux och där Charlie Chaplin bodde i knappa 25 år innan han dog. Det är också Nestlés "hemstad".

Dit begav jag mig alltså. Tog bussen till Pully och hoppade där på tåget; på mindre än 40 min var jag framme. Där möttes jag så gott som genast av lördagsmarknaden, full med så gott som allt, där fanns grönsaksavdelningen med en massa olika sorters grönsaker och frukter, med torkade frukter och nötter. Bredvid fanns ostförsäljarna och de som sålde alla möjliga sorters köttprodukter, hemlade korvar, luftorkat kött, ja allt vad man kunde komma på.
Och så några brödförsäljare som sålde stora ljuvliga bröd där man riktigt kunde se hur brödet skulle ha en knaprig yta och supermjukt inuti. Bredvid dem fanns sedan ännu de som sålde kläder, de som hade sin privata loppmarknad (eller privat, de sålde ju det till alla som ville köpa) och i ett hörn var ett antikvariat som tagit med stora delar av sin butik och under tak sålde små pulpeter, stolar, böcker, filmer jag allt vad man kunde tänka sig. Och mitt bland alla dessa stånd kunde man hitta ett litet obetydligt bord där det såldes någon rätt. Där fanns mexikanska rätter, asiatiska grytor och fransk bondsoppa. Jag valde att vara lite äventyrlig och köpte Mahamri - friterade bollar med en stark jordnötssås enligt ett recept från Kongo. Slurp.

Ganska snart hittade jag mig själv framför Charlie Chaplin. Han tittade ut över Genevesjön och en enorm gaffel (!?!). För dem som inte visste att det finns en enorm gaffel precis vid Charlie Chaplin statyn så kan jag berätta att det är ett minnesmärke över det tioårsjubileum som Musée d'Alimenatation eller Alimentariumet som det kallas. Det är alltså museumet om mat och dit begav jag mig till näst.

Ser ni skeden som är inlagd i stenbeläggningen?

På museet berättades det en hel del om just mat. Hur man borde äta med näringspyramider, hur maten bryts ner i magen, hur man ska läsa infolappen på paketen man köper, hur man åt förr i tiden i olika delar av världen och olika matredsakp, som en körsbärsurkärnare. På museet fanns även en hotdog-vagn som använts ända fram till början av 2000-talet, där man lite kunde se hur en sådan fungerar och en kort historia över snabbmatens ankomst (som naturligvis uppkom i USA där invandrare sålde lättillgängliga maträtter redan på 1800-talet.

På museet fanns det även en känselstation där man kunde fundera på hur man själv uppfattar mat. Där fanns det maskiner som dela ut ett litet piller dom antingen smakade beskt, salt, sött eller surt och mans kulle komma på det, en annan där man med hjälp av smaksinnet skulle klura ut vilken smak vätskan man fick hade. Min personliga favorit var den där man fick en liten chokladbit och sedan skulle klura ut konsistensen på chokladen. Mmm...

Sist och slutligen stannade jag så länge kvar vid chokomaskinen att jag inte hann till Veveys historiska museum, där det fanns en utställning om Veveys vinfestival som bara ordnas en gång vart 25e år (senast var det 1999)  Istället promenerade jag runt lite på strandpromenaden innan jag tog tåget tillbaka till Lausanne för att gå på nästa "programpass": Red Bull Crasched Ice som jag lovat gå med mina kämpisar.